9.5.2010.
Cour Européenne des Droits de l´Homme. F k Vice RÅ Kerstin Skarp.
Strasbourg – Cedex, Frankrike.
(Tidigare) mål nr 46216, Anér mot Sverige.
Jag inger ännu inte (se dock nedan!) någon fomell ny anmälan i rubr ärende, men jag önskar angeläget informera Rådet om den oförändrat, eller snarare förvärrat, allvarliga situation som råder i detta ärende. Mordet på Olof Palme.
Något som helst nytt initiativ har ej tagits från de svenska myndigheternas sida. Det enda som händer är att förundersökningsledaren vice RÅ Kerstin Skarp med cirka sex veckors intervaller sänder mig meddelanden där hon endast hävdar att förundersökningen i ärendet mordet på Olof Palme är sekretessbelagd. Hon tar alltså aldrig ställning till mina anklagelser mot Anti Avsan; hon dementerar dem ingalunda. Skarp vägrar att tala med mig.
Anti Avsan själv är praktiskt taget helt tyst, men i samtal med en utskottskollega i riksdagen har han sagt att ”han inte tänker anmäla Sven Anér för förtal eftersom han /Avsan/ i så fall finge dras med detta ärende i hela sitt liv” – vilket alltså är en oväntad kommentar.
Ärendet kan möjligen ta en ny vändning sedan min nya blogg
vinner mark. Jag får allt fler besökare, och en debatt börjar växa i bloggens spår. Jag får förfrågningar beträffande myndigheternas totala passivitet. På bloggen noterar jag allt viktigt och väsentligt som framkommer, varför ärendet på detta sätt kan följas.
Den riggade Christer Pettersson-affären framstår allt tydligare som ett avsiktligt falskspel från regeringens, RÅ:s och polisens sida. Jag hävdar att den över ettåriga fängelsevistelse som Pettersson underkastades måste betecknas som ett klart brott mot grundläggande mänskliga rättigheter.
Jag överväger, i bl a detta sammanhang, en ny anmälan till Rådet, varför jag ber er sända mig en ny blankettsvit samt senaste uppsättning av mänskliga rättighets-katalogen.
Angelägen och fortsatt oroad hälsning!
Sven Anér, Öster Edinge 271, S-740 10 Almunge. 46-174-500 66.
Förundersökarna vet inte namnet på sitt huvudvittne!
10.5.2010.
Likalydande skrivelser till
Förundersökningsledaren i Palmeärendet, vice RÅ Kerstin Skarp,
samt till
Chefen för rikskriminalpolisens Palmeenhet,
Kriminalkommissarien Stig Edqvist.
Begäran om avgörande viktig information rörande huvudvittne i Palmeärendet.
I utredningen rörande mordet på statsminister Olof Palme har från förundersökningsledningen alltid hävdats att det var
Roger Östlund
som kl 23.10 mordkvällen såg Christer Pettersson vid biografen Grand, och som kl 23.15-21 i telefon från Grand samtalade med Sigge Cedergren. Tanken från förundersökningsledarnas sida har uppenbarligen varit att Christer Pettersson kl ca 23.12 skulle ha hunnit ner till Dekorima för att skjuta Olof Palme.
Som jag tidigare vid många tillfällen påtalat är redan denna uppgift felaktig, eftersom Roger Östlund inte kom till biografen Grand förrän kl 23.30.
Men uppgiften blir ännu mer komplicerat felaktig, sedan jag nu i förundersökningsprotokollet A2 II:1, sidan 94, finner att den ”Roger” som förundersökarna ursprungligen åsyftar är:
Knarkhandlaren Sigge Cedergrens bror, Roger Cedergren.
Första gången ”Roger” tros vara Roger Cedergren är den 3 april 1987.
Första gången ”Roger” tros vara Roger Östlund är den 15 november 1988.
Ingenstans i protokollen förklaras hur denna diskrepans kan ha uppstått, och jag önskar nu en omedelbar förklaring, om en sådan kan finnas. Som saken står i dag kan dessa båda divergerande påståenden i formella förundersökningsprotokoll givetvis inte tillmätas något som helst bevisvärde. Tvärtom förefaller förundersökarna att någon gång efter den 3 april 1987 med falskt uppsåt ha kommit på tanken att, utan att lägga korten på bordet, använda Roger Östlund som angivare av Christer Pettersson. Förundersökarna har då ”lånat” Sigge Cedergrens bror Roger och gjort om denne Roger till en annan och i sammanhanget tydligen lämpligare Roger, nämligen Roger Östlund.
Saken kastar givetvis ett makabert löje över hela detta ärende och dess handläggning, och jag kan, i brist på annan förklaring, inte se annan anledning än att förundersökarna befann sig i bevisnöd gentemot den i ärendet helt oskyldige Christer Pettersson. Möjligen har någon liknande förfalskning av ett bevis i ett mordärende aldrig förekommit i Sverige tidigare. Att förfalskningen utförs i samband med mordet på en statsminister är beklämmande, hisnande beklämmande.
Men sänd mig nu, med vändande post, den förklaring som RÅ och rikskriminalpolisen kan lämna.
Denna skrivelse läggs nu ut på min blogg
Även det svar jag förväntar mig kommer givetvis också att läggas ut.
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.
o-o-o-o-o
Alla hundratals bloggare! Undersök själva detta svarta ärende! Gå ut på banan och ut på fältet!
Ring förundersökarna, vice RÅ Kerstin Skarp, 08-453 66 00, eller kriminalkommisssarie Stig Edqvist, 08-401 90 00, och fråga om Anti Avsan är Olof Palmes mördare eller om de har någon annan mördare på förslag. Ring gärna också Anti Avsan på riksdagen, 08-786 40 00 och fråga honom om han anser sig orättvist anklagad av Sven Anér.
Detta är ju inte ett ärende som får begravas och samla damm i hemligstämplade handlingar. det är ett ärende som finns levande ute i samhället, ett ärende som måste granskas, med friska ögon!
Så ring – och ring sen mig på 0174-500 66 och berätta vad du fått för svar!
De sju riksdagspartiernas kanslier: Följ det hotfullt skrämmande Palmeärendet på Sven Anérs blogg – endast där finns informationen!
S, mp, v, m, fp, kd, c!
Följ regelbundet Palmeaffären på
Endast här finns informationen i Sveriges allvarligaste kriminalaffär. Jag går nu till Europarådet för mänskliga rättigheter och fäster Rådets uppmärksamhet vid det närmast oerhörda förhållandet att Christer Pettersson, mot rådets bestämmelser, i över ett år hölls i fängsligt förvar med stöd av påstådda indicier, som på medvetet falska grunder uppdiktats av åklagare och polis, vilka inte ens vet, vad deras huvudvittne heter: Roger Cedergren eller Roger Östlund, stryk det som inte önskas! I ett statsministermord vet inte förundersökarna vad deras huvudvittne heter – groteskt, bland mycket groteskt i denna affär!
Jag påtalar också att Olof Palmes mördare, rådmannen och moderate riksdagsledamoten
Anti Avsan
trots klara faktiska bevis ännu inte har lagförts. Då jag begär besked av vice RÅ, som är förundersökningsledare, får jag som enda svar att generell förundersökningssekretess råder, vilket inte är sant.
Inget enda av mina egna påståenden har hittills dementerats, inte det faktum att det var Anti Avsan som sköt statsminister Olof Palme till döds vid Dekorima!
Släpp aldrig detta ärende, riksdagens partier. Det var er kollega i kammaren som sköts!!
Engagerad och djupt oroad hälsning,
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.
12.5.2010. Till Europeiska Unionens råd, Ministerrådet
Rue de la Loi 175, Bryssel. Belgien.
Angående mordet år 1986 på den svenske statsministern Olof Palme samt angående den svenska statens bristande intresse för att detta mord blir utrett enligt gällande lagar och förordningar.
Enligt den Europeiska Unionens regelverk torde samordningen mellan deltagarländernas politik på de allra flesta områden vara väsentlig för unionens existens och fortlöpande arbete. Det handlar om en union, varför avsteg på viktiga punkter rimligen inte kan tillåtas. Förhållandet understryks genom att ett stort antal frågor skall avgöras i enhällighet eller med kvalificerad majoritet.
Avvikelser från den europeiska unionens regelverk kan inte tillåtas ske i stora eller relativt stora frågor – detta är en självklarhet, inom en union av EU:s karaktär och omfattning.
Det måste därför, Ministerrådet, vara utomordentligt angeläget att Rådet noggrant tar del av de med allt större vikt accelererande frågor som gäller det enligt den svenska regeringen ouppklarade mordet på den svenske statsministern Olof Palme den 28 februari 1986.
Jag sammanfattar, mycket komprimerat, det rättsliga läget i dag avseende detta mord:
Två trovärdiga unga kvinnor berättar samstämmigt att de på kvällen, i Stockholms city, den 28 februari 1986, sökte samtala med en man som en av dem kände sedan tidigare och som nu befann sig vid hörnet av Sveavägen och Tunnelgatan, den s k Dekorima-hörnan, medförande dels ett vapen, dels en walkie-talkie. Ett samtal utspann sig över walkie-talkien, på finska, där Dekorimamannen först fick höra att ”nu kommer dom” och därefter instruerades att ”göra det du ska”. ”Dom” som kom var ostridigt statsminister Palme samt hans maka Lisbeth, gående nedför Sveavägen mot Dekorima. Klockslaget är då ca en minut före mordet. De unga kvinnorna går bort från Dekorima, men hör efter någon minut ett, möjligen två skott.
Två trovärdiga unga kvinnor berättar samstämmigt att de på kvällen, i Stockholms city, den 28 februari 1986, sökte samtala med en man som en av dem kände sedan tidigare och som nu befann sig vid hörnet av Sveavägen och Tunnelgatan, den s k Dekorima-hörnan, medförande dels ett vapen, dels en walkie-talkie. Ett samtal utspann sig över walkie-talkien, på finska, där Dekorimamannen först fick höra att ”nu kommer dom” och därefter instruerades att ”göra det du ska”. ”Dom” som kom var ostridigt statsminister Palme samt hans maka Lisbeth, gående nedför Sveavägen mot Dekorima. Klockslaget är då ca en minut före mordet. De unga kvinnorna går bort från Dekorima, men hör efter någon minut ett, möjligen två skott.
Det rör sig alltså, Ministerrådet, om utomordentligt klara och avgörande vittnesutsagor, men den efterföljande lagföringen har i praktiken uteblivit. Sedan uppgifterna kommit fram till de förundersökande myndigheterna först i november 1992 har det dröjt till juni månad 1993 innan den person som kvinnorna pekat ut blivit hörd av rikskriminalpolisen, och förhöret ledde inte till någonting, Dekoirmamannen fick gå och har aldrig presenterats som misstänkt. I likhet med praktiskt taget all annan dokumentation är förhöret sekretessbelsgt.
Att händelsen faktiskt ägt rum har i efterhand, 1999, bekräftats av en för ändamålet tillsatt statlig granskningskommission, men inte heller detta konstaterande ledde till att mannen hördes närmare, än mindre greps eller anhölls.
Efter detta statsministermord har mannen, som heter Anti Harald Avsan och vid mordtillfället tjänstgjorde som piketpolis i Stockholms city, fått möjlighet att studera juridik, utnämnts till domare, rådman vid Stockholms tingsrätt, samt 2006 valts till moderat ledamot av Sveriges riksdag.
I min bok från 2008/2009, ”Palmemordet: Affären Anti Avsan” återger jag hela händelseförloppet samt riktar – i den andra upplagan – en klar anklagelse mot Anti Avsan för mordet på Olof Palme. Boken närsluts i denna skrivelse till Ministerrådet.
Jag har också, sedan senaste årsskifte, öppnat en egen blogg,
vilken fortlöpande behandlar detta ärende. Jag har, praktiskt taget ända sedan mordets första år, stått i kontakt med de svenska rättsvårdande myndigheterna, men min anklagelse mot Avsan har aldrig prövats eller blankt avfärdats. Anti Avsans riksdagsmandat för moderaterna i Stockholms län går ut nu i september 2010. Jag vet inte säkert om han ställer upp för omval.
Praktikskt taget all dokumentation rörande Dekorima-händelserna har av riksåklagaren hemligstämplats, varför svenska folket hittills ej har fått veta egentligen någonting om hur Olof Palmes liv avslutades. Stor, beklämmande tystnad vilar över hela detta över hela världen uppmärksammade mord.
Och detta är ändå endast utanverket. Faktiskt torde det förhålla sig så att detta mord utfördes inom ramen för ett etablissemang inom själva statsetablissemanget, befolkat av flera tiotal poliskmän – vid sidan av polismannen Anti Avsan – samt ett antal statstjänstemän och ämbetsmän. Varifrån det ursprungliga initiativet till mordet på Olof Palme kommit vet jag inte säkert, och något försök till utredning av denna fråga har knappast gjorts inom den svenska rättsstaten.
I bilden ingår fängslandet, 1988, av en missbrukare, Christer Pettersson, men detta fängslande föregicks av en serie av falska indicier, framlagda av de utredande åklagarna och poliserna själva, vilka av allt att döma varit väl medvetna om att skulden för mordet egentligen måste läggas på Anti Avsan.
Anti Avsan har valt att inte anmäla undertecknad Sven Anér för grovt förtal, med hänvisning till att ”han /Avsan/ i så fall skulle få dras med denna historia hela livet”, en förklaring – till en riksdagskollega - som väcker undran.
Ministerrådet, den serie av händelser och händelseförlopp som jag här i yttersta korthet har refererat ger enligt min bestämda mening upphov till ett antal frågor inom EU:s ram:
Dessa frågor torde kunna sammanföras till en enda nämligen:
Är det rimligt eller tänkbart eller på minsta sätt försvarligt att ett av EU:s medlemsländer, i synnerhet med den starka position som Sverige syns ha inom Unionen, under snart ett kvartssekel handlägger ett ytterligt viktigt mordärende så slappt och undermåligt att misstankar måste uppkomma om huruvida situationen är lagligt grundad?
Jag har tidigare i detta ärende informerat instanser och medarbetare inom den Europeiska Unionen – Margot Wallström, Cecilia Malmström - och jag anhåller nu att Ministerrådet måtte granska. Misstanke föreligger rörande den svenska rättsstatens egen långvariga medverkan i det rättsvidriga förlopp som pågått sedan den 28 februari 1986 och vars förberedelser av allt att döma ägt rum redan kring årsskiftet 1985-1986.
Med djupt engagemang, djup oro, samt med önskan om en reaktion!
Sven Anér, Öster Edinge 271, S-740 10 Almunge, Sverige. 0174-500 66, 018-15 12 79.
Kort CV. Född 1921. Fil kand, DHS 1946 - 47, Dagens Nyheters red 1948, Sveriges Radio TV 1963, Från 1971 free lance TV-producent, journalist och författare, 32 böcker, nyhetsbrevet PALME-nytt/ESTONIA-brevet 1993 – 2005. Blogg enligt ovan sedan 2010.
./. Bok.
Ni mörklägger mordet på Olof Palme!
14 maj 2010.
Gemensamt öppet brev till:
Justitieminister Beatrice Ask
Rådmannen och moderate riksdagsledamoten Anti Avsan
Granskningskommissionens huvudsekreterare, JO Hans-Gunnar Axberger
Chefen för rikskriminalpolisens Palmeenhet Stig Edqvist
Statsministern och moderate partiordföranden Fredrik Reinfeldt
Förundersökningsledaren i Palmeärendet vice RÅ Kerstin Skarp
För angelägen kännedom:
EU:s Ministerråd i Bryssel,
Tidningarnas Telegrambyrå.
Mina sex adressater har enligt min bestämda mening i Palmeärendet gjort sig skyldiga till nedanstående brott, försummelser och tillkortakommanden:
ASK: Trots att justitieministern ständigt haft tillgång till allt förundersökningsmaterial i avsnittet ”Dekorimamannen” har justitieministern aldrig velat röra detta ärende samt nonchalerat interpellationen från den 3 september 2009, Jan Lindholm (mp), då Anti Avsan inför kammaren presenterades i helfigur.
Jag hävdar mycket bestämt att justitieministern vet att Anti Avsan är statsminister Olof Palmes mördare.
AVSAN: Har för riksdagskollegan Jan Lindholm (mp) i praktiken erkänt sin direkta koppling till mordet på Olof Palme.
Jag anmodar Avsan att formellt erkänna mordet.
AXBERGER: Har, som ledamot av och huvudsekreterare vid den statliga granskningskommissionen (1999) svarat för formuleringen av Dekorima-avsnittet i kommissionens slutrapport, och därvid bl a underlåtit att nämna att ett av de båda kvinnliga huvudvittnena underkastades fotokonfrontation och alltså samtidigt underlåtit att nämna att Avsans porträtt inte fanns med bland sex visade bilder och i stället påstått att kvinnorna visat ”ovilja att delta i rekonstruktioner”. Att en livekonfrontation med Avsan ännu ej har arrangerats är närmast otroligt. Axberger påstår vidare, dels ”att en händelse som gett upphov till tipset ägt rum”, dels att ”den i uppslaget förekommande polismannen Anti A har såvitt kan bedömas inget med Dekorimamannen eller med de finska flickorna att göra”, sålunda ett dubbelt ohållbart påstående, så mycket mer som Dekorimahändelsen aldrig skulle ha uppstått om inte den ena av kvinnorna, Anki, hade känt igen Avsan från Upplands Väsby och på finska frågat denne vad klockan var.
Axberger har gjort allt i sin makt för att dölja detta faktum, bl a genom det anmärkningsvärda och avslöjande påståendet - 1999! - att ”misstankarna mot Christer Pettersson successivt stärkts”.
EDQVIST har från första början av sin tjänstgöring vid Palmeenheten varit medveten om att Avsan är gärningsmannen.
Edqvists arbete med denna sak har varit, och är i dag, av ren pro forma-karaktär.
REINFELDT har aldrig uttalat sig i detta hisnande ärende, och han har sålunda aldrig gett mig den information jag för snart tre år sedan begärde, vid ett tillfälle då jag ännu ingalunda var förvissad om Avsans skuld.
Reinfeldt döljer att en av hans föregångare i ämbetet sköts till döds av en polisman som efteråt har avancerat till hög förtroendeman i hans eget parti.
SKARP vidtar i dag så vitt kunnat uppfattas inga som helst framåtsyftande åtgärder i det mordärende där hon är förundersökningsledare. En av hennes senaste ämbetsåtgärder torde vara hennes skrivelse till mig i förra månaden där hon vägrade att för all framtid ta emot telefonsamtal från mig, detta i strid med tryckfrihetsförordningen 1:1.
Skarp vet att hon med sin tjänsteunderskrift när som helst kan begära lagföring av Anti Avsan, men hon väljer att begå det allvarligast tänkbara tjänstefel.
Jag begär nu, av mina adressater, noggranna separata reaktioner på denna skrivelse, och jag begär också att min anklagelse mot er sex, utmynnande i bland annat skyddande av brottsling, omedelbart, gentemot mig såväl som mot Avsan, på korrekt sätt handläggs inom det rättssamhälle som ni på olika poster företräder. Jag begär omedelbar handläggning. Detta brev går även denna dag , för kännedom och åtgärd, till EU:s Ministerråd i Bryssel.
Sven Anér, Öster Edinge 271, S-740 10 Almunge, Sverige. 0174-500 66.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"