Och så ett meddelande från den 16 juni. Jag har börjat se om det går att göra en bok om mitt liv från ungefär krigsutbrottet hösten 1939 och fram till nutid. Det kanske det går.
Antikärnkraft, miljöpartiet, som Lena och jag var med och stiftade, hela det svarta Palmemordet med dess fortfarande gungande dyningar. ESTONIA – jo, det finns mycket. Det är mycket i dag, blev en berömd replik av Dalle på Lorry. Eller Yrrol.
Det blir kanske lite av varje. Några miniporträtt av stora elefanter jag mött och pratat livsfrågor med,
Själen kommer nog att dyka upp. Han har hängt med mig länge, och han har uppkäftiga synpunkter på mig och sig och Kungahuset. Där har jag nog också en del att s
äga.
Karretforlag wordpress.com kring 1 september kanske.
Den blir rikt illustrerad, som det brukar heta. EWK, hoppas jag. Och en bild i färg av mig och Marlene Dietrich, eller tvärtom, på en scen i Köpenhamn. Det var för ”Ettan gästar”, när jag råkade fylla 50 år och kastade mig ut i freelance-världen.
”I have never met anything quite so stupid as Mr Feldreich and Mr Aner,” sa Marlene under uppvärmningen, vilket ju var roligt att höra. Men vi rev av intervjun, bland blommor Marlene fått till senaste teaterföreställningen, innan vi kom med vårt TV-team.
”The flowers must remain on stage,” sa den forna Blå Ängeln. Svenska TV-recensenter tyckte mest att vi var patetiska med vår bästa skolengelska och allt blomster, som verkade överblivet från Vor Frelsers Kirke.
Jag talar om på bloggen när det kan bli dags att beställa, hos Kärret.
Sven, mogen för memoarer. ”Så fick det bli,” kanske den får heta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"