Jag går omkring med ont samvete – behöver jag det?

6.10.2013. Bör stora, mörka, för samhället oavvisligt viktiga frågor döljas av stora medier, vilka alla är fullt medvetna om att frågorna finns, att frågorna lever? Mitt eget svar ligger förstås i frågeställningen: nej.
Jag sitter vid min ordbehandlare i Uppsalas Sommarro, dit hösten redan har kommit, och jag känner det vaga onda samvetet komma. Vad då ont samvete? Ska jag ha ont samvete för att jag aldrig släpper vårt svenska nationaltrauma efter skottet vid Dekorima för över 27 år sedan? Har jag gjort något fel? Har jag publicerat osanningar, har jag riktat obestyrkta anklagelser? Nej.
Men ett ont samvete är irrationellt. Det kan vara partiskt, det kan slira i sakfrågorna, det kan vara grymt subjektivt, helt oavsett den samvetsondes egen strikta logik,
I min journalistik kring Palmemordet står personen Anti A, så förkortad hos den sista (?) granskningskommissionen från 1999, den som först, under Sigvard Marjasin, fick heta Palmekommissionen. 1999 års granskare lät det mesta av Marjasins texter försvinna ut till Kungsholmens insprängda riksarkiv, varefter de nya granskarna, inklusive den prisade Inga-Britt Ahlenius, slapp ägna tid åt en statlig säkerhetsexperts utförliga avslöjanden inför Sigvard och Inga-Britt. Var Marjasin obekväm, inte så mycket för de klippta kvittona, utan därför att han var Palmemordets sanning i hasorna?
Jag undrar, och jag prövar mitt onda samvete. Borde jag ha skrivit böcker och bloggat? Borde jag i stället aldrig ha stört alla dessa tysta chefredaktörer med appeller och propåer? ”Du skriver för många brev”, sa en gång Expressens chefredaktör Thorsell.
Han kanske hade rätt, i varje fall tycks samvetet mena det. Fast snarare förhåller det sig väl så här: Den som inte vill höra hör inte, och den som inte vill se ser inte, och upprepningar förseglar öron och blick. Situationen bättras inte av att jag aldrig, bokstavligen aldrig, får höra att jag narras eller är ute och cyklar. Jag läggs oläst till handlingarna.
Borde jag då ha tigit från första stund? Borde jag inte 1987-88 ha skrivit den bok Palmemordet: Polisspåret, som då för första gången riktade misstankarna åt det håll dit de fortfarande riktas, inte bara av mig utan, envist upprepat, av den store Leif GW, identifierbar utan efternamn, som på 1990-talet i TV och radio berättade för mig hur urbota korkad jag var som sköt in mig på poliser; han hade då aldrig hört på maken.
I dag anslår GW (han går att förkorta ytterligare) en något mildare ton mot mig, men inte överdrivet, och han upprepar i dag ogärna sina dramatiska deklarationer från den 28 februari 2011 och 2012, då ”en komplott med poliser, militärer och säkerhetspersoner” nådde miljontals TV-antenner.
Jag tycker själv i min enkelhet, att när polisens expert hors concours omtalar att Palmemordet tillkom inom en poliskomplott, så borde saken vara klar och mogen för att slututredas ner till botten. Men GW har uppenbart fått order snett uppifrån att ligga lågt.
Samvetet. Till exempel GW:s samvete. Jag tror inte att han är särskilt bekajad. Det han gör är alltid rätt eftersom det är han själv som bestämmer. Onda samveten kan veklingar som Anér hålla sig med.
Vad borde jag ha gjort? Inte skrivit så många böcker? Kanske. Men mina böckers sanningar är envetna, och jag får nära nog dagligen tecken på att dsanningarna har lästs. Och läses.
Känner du inga bra journalister?” brukar jag tillspörjas. Jo. Men denna kunskap har aldrig hjälpt mig i Palmeärendet. Har någon av mina kolleger svarat eller tagit en kontakt så har det närmast varit för att beklaga att en så pass skaplig journalist som signaturen Svan en gång i världen, i DN, ska ha gått och dekat ner sig i denna affär. Inte sällan med tillägget att ”det vet du väl för fan att det var Christer”.
Efter sådana kontakter känns livet tungt, hur mycket solen än lyser över Sommarro.
Alltså, jag summerar:
En svensk statsminister skjuts till döds på öppen gata. Fram till någon minut före skottet samtalar, enligt två av granskningskommissionen i princip betrodda vittnen, mördaren i walkie-talkie med mordets osynlige arrangör, på finska, men Anti A – för jag använder kommissionens identitet – konfronteras aldrig med de båda vittnena, och han hörs endast upplysningsvis, dessutom av samma poliser som har hand om den påstådda Palmeutredningen, inte av särskilda påbjudna internutredare – ett osannolikt brott mot gällande förordning.
Därmed är saken solklar över Dekorima. Anti A har inget ont gjort, han behöver inte höras – mer än en gång till intet förpliktande upplysningsvis – och Sven Anér kan prata bäst han vill, men det är inte Ant…
Nej, det sägs aldrig. Det sägs aldrig att Anti A inte var skytten, för här råder, enligt RÅ och rikspolisstyrelsen, förundersökningssekretess, ett av dessa instanser nyuppfunnet begrepp.
Ja, där kan jag och mitt onda samvete säga att saken just nu står. Anti A har avancerat till Stockholms tingsrätts betrodde rådman och domare, han har tillsammans med sin maka – som gav honom sitt hustrualibi en gång i världen - blivit ledande politikerpar i den moderata Huddinge kommun, och han har, som moderat ledamot av Sveriges riksdag och dess imposanta justitieutskott, en position i dag inom det officiella Sverige som förefaller orubblig.
Och det var ju det som var meningen.
Jag glömmer mitt onda samvete.
Sven Anér
PS: En tydligen nära god vän till paret Avsan ringer mig och undrar, tämligen skarpt, om jag inte kan dra tillbaka mina beskyllningar mot Anti Avsan. Det är svårt för familjen…
Jo,, det kan jag förstå. Men det finns ett mycket effektivt botemedel, sa jag till den uppringande, nämligen en anmälan mot mig för förtal, efter att jag i tryckt skrift har kallat Avsan för mördare.

Men jag blir inte förtalsanmäld, tydligen. När jag lagt på luren undrade jag ett ögonblick om inte denna telefonpropå vore övergrepp i rättssak? Men det kunde ju juristen Anti Avsan svara på, om han ville. DS

12 kommentarer:

  1. Du skriver : « En tydligen nära god vän till paret Avsan ringer mig och undrar, tämligen skarpt, om jag inte kan dra tillbaka mina beskyllningar mot Anti Avsan. Det är svårt för familjen… » . Klart att de inte är kul för fru Avsan att vara gift med en lejd mördare men herr Avsan gjorde tydligen bara vad han var tillsagd att göra av sina överordnade och då är det bara att göra så i Stockholm. Det är litet Estonia och Johan Franson över det hela. Överordnade behövde en person som kunde ljuga och vilseleda och det blev Franson. Bra betalt fick han också av regeringen men (sjö)säkerheten minskade i hela världen och ingen brydde sig. Otrivseln spred sig på hafsverket i Norrköping men ingen vågade klaga. Säkert samma i Stockholmspolisen – ingen vågar klaga. Fast man undrar vad för typer som jobbar där. Nu senast den ensamma poliskvinnan med hund i Sthlm som lät hunden attackera en person på stan och sedan klubbade ner samma person med batong eftersom personen inte lydde henne och satte sig på gatan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fru Avsan är inte gift med Floberg.

      Radera
    2. Anders: "Klart att de inte är kul för fru Avsan att vara gift med en lejd mördare men herr Avsan gjorde tydligen bara vad han var tillsagd att göra av sina överordnade och då är det bara att göra så i Stockholm." Ha, ha, ha! Dråpligt formulerad svart humor!

      Radera
  2. Ponera nu att de finska flickorna har lagt till i sin berättelse. De passerar Dekorima hörnan, Den ena flickan tror sig känna igen en person, går tillbaka och ställer en fråga vad klockan är. Han svarar inte personen förstår inte finska. Sannolikt tog hon fel på person. Resten är en tilläggsberättelse i fantasin berättat på en fylleresa på Finlandsfärjan, som hon sedan har svårt att backa på.Tillägget är sannolikt för bra för att vara sann. Det hörs ju lång väg. den är helt enkelt inte sannolik.
    Var hamnar du då i den här historien?

    Bilden av Ulf Larsson kan vara totalt feldaterad i tid. Lisbet och Mårten är kanske på väg hem och satt sig i en polisbil men det blir ändrade förhållningsorder till polisen att invänta livvakter via radion, de går in med snabba steg igen till Sabb. Det förklarar i så fall fortsättningen på bildena där de tydligengår in igen till Sabb. Förklara varför det skulle vara mindre sannolikt än den storyn runt bilden som du diktat upp och är så säker på?
    Borde du inte hålla en liten mer neutral hållning för möjliga scenarion? Det gynnat ju knappast din journalistiska gärning att vara så skarp och ensidig oavsett vad du själv tror.

    Sedan vill jag bara säga en sak till. Du verkar ha missat totalt allt om Sydafrika. Flera vittnesmål tyder ju på att walkie talkie männen talar Africaans, bla den s.k skellefteåmannen. Kanske hade de hjälp av personer som du har pekat ut inom polisen, men de säkerhetsagenterna lämnar inte över någon avslutning till
    personer de inte hade koll på. Den saken hade de sannolik kapacitet att utföra själva. För övrigt är du beundransvärd.

    SvaraRadera
  3. Men nu är det inte så att fru Avsan är gift med en lejd mördare. Mördaren är ogift.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har missat kappan i ditt senario.

      Radera
    2. Vad vet du om dessa sydafrikaners civilstånd?

      Radera
    3. Kappan? Då måste det varit några riktiga korkhuvuden som planerade det scenariot.. Du kan börja med att ställa dig frågan varför de inte planerade att medförde en kappa i ambulansen, istället för att riskera att halva Stockholm skulle uppmärksamma att en polisbil stannar en ambulans med påslagna sirener mitt i centrala Stockholm en lönings fredag? Och ut hoppar ingen mindre kändis än Lisbeth Palme. Historien är så osannolik i grund, så den är knappt värd att kommentera.

      Radera
  4. Du skriver : « En tydligen nära god vän till paret Avsan ringer mig och undrar, tämligen skarpt, om jag inte kan dra tillbaka mina beskyllningar mot Anti Avsan. Det är svårt för familjen… » .
    Vad menar du med paret Avsan? Jag trodde det var frun? Och vad är det för vän till paret som ringer? Hur som helst. Anti Avsan har väl en mamma och pappa, kanske syskon, skolkamrater, kollegor vid polisen, jurstudkamrater, vänner fràn tingstjänstgöring. Är det ingen som ställer upp? Eller är alla rädda för överordnade? Det hela verkar DDR!

    SvaraRadera
  5. Jasà, flera vittnesmàl anger att walkietalki männen talar africaans. Vad är det för vittnesmàl? Vittnen pà stan som kan africaans. Otroligt. Var det inte kanske flamländska (vlams) eller holländska (nederlands)? Eller platt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte sagt att flera vittnesmål sagt att de talar Africaans. Jag har sagt att "Flera vittnesmål tyder på att walkie talkie männen talar Africaans". När vittnen beskriver att det låter som en blandning mellan en märklig tyska men mest drag åt holländska, men kan ändå inte precisera det, så tyder det på att det är just Africaans de talar. Läsförståelse kan ibland vara svårt. Africaans härstammar från invandrade Holländare och Tyskar som anlände till Sydafrika i mitten på 1600- talet.
      Africaans låter just som en märklig blandning mellan Tyska och Holländska men mest drag åt Holländska därför tyder det på det. Läsförståelse kan ibland vara svårt som sagt Men jag kan upprepa. DET TYDER PÅ ATT DE TALAR AFRICAANS.

      Radera
  6. Sven Anér och Leif GW Persson debatterar polisspåret på TV 1988:

    http://www.youtube.com/watch?v=icxVRgZNFzw

    SvaraRadera

Läs sidan "Om kommentarer"