Jag översänder utförlig genomgång, för Säk, av ärendet samt utdrag ur min blogg
www.svenanerpalmemordet.blogspot.com för 3.1.2012.
Är bloggens påstående om inregistrering av all post korrekt? Ingrepp mot brevhemligheten? Sänd mig kopia av Datainspektionens tillstånd!!
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. Telefon/fax: 018-15 12 79.
Hur har sabotaget gått till?
5.1.2012. Till Säkerhetspolisen, ärende AD 159-15954-11, Sven Anér.
Säkerhetsmannen på Posten, Alexis Larsson, ringer. Han har talat med brevbäraren i Värnamo som uppger sig inte ha sett något anmärkningsvärt. Larsson menar att det är lätt att stjäla ur en utomhus villabrevlåda, varför en sådan bör förses med hänglås. Vidare bör värdefulla ting eller papper sändas som rek. Polisen har nu avskrivit ärendet, efter att, tydligen, som enda åtgärd ha hört brevbäraren i fråga. De tre saboterade dvd-skivorna har posten inget intresse av. The End – fast posten är medveten om att ärendet även ligger hos säkerhetstjänsten. Så långt Larsson.
Jag ställer mig på flera punkter frågande. Kvar står till att börja med det faktum att tjuven/sabotören måste ha fått tipset i förväg samt att detta tips måste ha influtit via olovlig telefonavlyssning.
Men om ärendet på intet sätt ska ha varit kopplat till den normala brevbäringen i Värnamo inträder komplikationer.
Det första brevet med dvd-skiva postas 14.12 i Uppsala, anländer morgonen den 15.12 till Värnamo postutdelningscentrum, delas i normalfallet ut ca kl 11 fm. En oredlig person, X, har då mycket få rimliga minuter på sig att fiska upp just dvd-kuvertet ur brevlådan,
X ska nu öppna kuvertet, ta ut skivan, sabotera denna, försluta kuvertet igen och – ja, vad sen? Kuvertet måste tillbaka till Bo Alvbergers brevlåda, förslutet och till synes fräscht. När då? Ja, inte samma dag, alltså 15.12. Alvberger skulle förstås reagera om han finner en enstaka försändelse i sin brevlåda på eftermiddagen 15.12 – var kommer det brevet ifrån?
Och så skulle denna procedur ha utförts tre gånger? Vid sex (!) tilfällen skulle de tre kuverten ha plockats upp resp lagts tillbaka i Alvbergers brevlåda, och varje tillfälle har då utgjort en stor fara, eskalerande fara för X, sysslande med transaktioner som kan rendera upp till två års fängelse.
X riskerar att bli sedd sex gånger, antingen från ett av Alvbergers fönster eller av någon gående eller förbiåkande på Slottsvägen. Redan en enda sådan transaktion vore naturligtvis farlig. Nu sker detta sex gånger. Att utföra hela öppnandet, sabotaget, återförslutningen samt tillbakastoppningen i brevlådan på plats vid Slottsvägens trottoar, sex gånger, har varit omöjligt. Jag behöver inte utveckla detta resonemang närmare.
Mina misstankar måste då gå antingen till brevutbärningen i Värnamo eller till någon omsorteringsstation på vägen från Uppsala till Värnamo. Längs den rutten har en i så fall annan ”X” goda möjligheter att hitta önskat kuvert; han vet exakt hur adressen ska se ut, och kan alltså lätt plocka ut det, naturligtvis enklast vid finsorteringen inför utdelningen till Slottsvägen 8. I så fall – och jag kan ju inte säkert veta om det är så här det har gått till - kan hela sabotageproceduren genomföras före den ordinarie utlämningstiden, på en plats där denne X kan få vara i fred i några minuter; jag har ju inget eget tidsschema för verksamhet av det här slaget.
Posten delas ut i normal tid, med någon försening, men posten är i dag ofta försenad, Alvberger märker ingenting ovanligt. Detta upprepas den 16 och 21 december, exakt samma procedur, vilket är märkligast. Vem vågar fnatta sex gånger inom två veckor till en villabrevlåda som alltid kan vara utsatt för full insyn? Och eftersom ingenting pekar på att de tre utbärningarna varje gång fördröjts med ett dygn blir ett externt brott mycket svårt att föreställa sig.
Jag menar mycket bestämt att varken SÄK eller Posten bör utesluta möjligheten av intern oredlighet. Jag sänder nu, när de många helgdagarna börjar sina, detta inlägg till säkerhetspolisen, till den verkan det hava kan.
Motivfrågan är, menar jag, solklar. Det är inte någon vanlig musik-dvd som attackerats, utan en dvd som innehåller klara utpekanden från min sida av Lisbeth Palmes direkta och klara koppling till mordet på Olof. Det är lätt att tänka sig att sådana yttranden har önskats stoppade.
Jag anmodar nu SÄK att noga genomläsa denna redogörelse från min sida, där jag konstaterar att ett externt tillgrepp av dvd-skivan måste ha ställt sig ytterst vanskligt, antagligen i praktiken ogenomförbart sex gånger i rad, medan ett internt utförande av denna kupp ej varit ogenomförbart, milt uttryckt. Jag förlitar mig nu på en noggrann SÄK-utredning, och önskar kontakt med den handläggare av ärendet som nu bör vara utsedd, efter över en vecka.
Som jag nämnt finns de tre saboterade dvd-skivorna att tillgå om önskemål föreligger.
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
PS: Ur bloggen 3 januari:
Tomas skriver:
Ett studiebesök vid en av postens riksterminaler skulle förklara hur lätt det är att åstadkomma bevakning av försändelser till en viss adress. Alla försändelser vägs, filmas och teckentolkas maskinellt för att kunna sorteras till rätt adress.
Ur spaningssynpunkt är det alltså mycket lätt att hålla koll på försändelser med avseende på t ex vikt och adressat eller/och avsändare.
Är det så? SA
