Redaktionschefen Martin Jönsson, SvD (eller stf)
Martin Jönsson, jag sänder dig ett nytt material i vad jag kan kalla Lisbeth Palme-affären, en affär som drabbar hela Palmeutredningen, hela rättssamhället, hela massmediesamhället.
Till att börja med. Jag har ju, mycket publikt, drivit denna affär sedan den 10 augusti, Den har funnits ute på min blogg
www.svenanerpalmemordet.blogspot.com
ja, den är sannerligen inte okänd vare sig i Rosenbad eller mediakvarteren. Men någon som helst dementi, ens på någon liten punkt, har inte inkommit. Jag har inte blivit vare sig motsagd eller kommenterad, jag har inte blivit rättsligen approcherad.
Nu, i dag på eftermiddagen, skrev jag den nya inlagan, efter att först i ett par timmar ha grubblat. Kan det vara så här? Att de så identiska kulorna och deras så identiska blyspår på såväl kappa som T-shirt (den senare aldrig noterad bland polisens beslagtagna persedlar!) sammanhänger med att de båda plaggen, efter mordet, i polisiärt enrum har beskjutits varefter kulorna tagits till vara och sänts till rättskaffens laboratorier?
Ja, jag kommer, som du ser, inte till något annat tänkbart resultat. Eller gör du?
Naturligtvis spelar den ”stickade koftan” en stor roll. Varför får de båda grundlurade laboratorierna i Linköping (eller hade SKL inte flyttat då?) och Wiesbaden inte se skymten av koftan, vilken alltså, utifrån räknat, ligger som nummer två av de plagg Lisbeth Palme bar: 1: kappa, 2: kofta, 3: T-shirt (fast inte).
Jag förutsätter, att om ett så lösligt plagg som en förmodligen löst stickad kofta skulle ha träffats av en så snabb och grov projektil som den aktuella, så skulle enormt stor skada ha uppstått på delar av koftan. Enormt stor skada.
Nu får vi inte veta om någon skada uppstått, men det logiskt rimliga är förstås att koftan inte alls blivit skadad eftersom den aldrig träffades av någon kula. En uppvisad och granskad kofta utan tillstymmelse till skada hade givetvis varit 100-procentigt misstänkt, och därför visades den heller inte upp.
Frågan är om inte min attack i denna senaste inlaga är den allvarligaste: statliga polis- och åklagarmyndigheter drar sig inte för att lura och bedra kriminaltekniska parallellmyndigheter, i Sverige och i Tyskland?
Där flyger ju, Martin Jönsson, all heder all världens väg, och kvar står kriminalbekämpande statliga myndigheter som själva begår den grövsta av kriminalitet!
Kan du, och Svenska Dagbladet, stillatigande och stillasittande, åse detta grymt cyniska skeende?
Nu ber jag dig, Martin Jönsson: gå själv noga igenom denna senaste etapp av Lisbeth-ärendet, eller sätt in den förnämliga journalistresurs som du och SvD disponerar över! Pratar Sven Anér i nattmössan? Eller ligger det till precis som han säger?
Ta omedelbart kontakt med SKL och med Bundeskriminalamt och ta reda på hur ledande personer inom dessa båda myndigheter känner sig i dag!
Tala med t ex RÅ och begär en ingående kommentar. Nöj dig inte med standardsvaret att ”det är bara Sven Anér som pratar, inget att bry sig om…”
Det rör sig ju om ett stort, både nationellt och internationellt trauma. Kan du och din tidning låta det vila därför att en efterföljande debatt kan te sig illavarslande?
En annan sak. Jag fick i går Bibliotekstjänsts recension av min senaste bok, Palmemordet: DE SAMMANSVURNA Lektören Tore Larsson skriver:
Sven Anér har skrivit Palmemordet: De sammansvurna som handlar om omständigheterna kring mordet på Olof Palme. Han anser att den utpekade Christer Pettersson är helt oskyldig. Hela utredningen bygger på falska uppgifter. Anér kritiserar de olika kommissionerna som tillsatts för att de inte behandlat alla fakta och tar upp frågor som: Varför fick Sigvard Marjasin avgå som ordförande? Hade han hittat något oegentligt? Var det därför som Marjasins representationskonto blev granskat och Hans-Gunnar Axberger blev ny huvudsekreterare och då undvek att granska en del handlingar? Anér pekar ut och namnger en person som mördare. Han tillhörde piketpolisen vid det aktuella tillfället och har nu avancerat till rådman vid Stockholms tingsrätt samt gjort karriär inom moderaterna och är riksdagsledamot. Anér menar att mordet på Olof Palme är iscensatt av män med höga befattningar och med polisens medverkan. Det är de som är ”de sammansvurna”. Boken är välskriven och lättläst.
Vad ska nu t ex en SvD-läsare tänka när han på sitt kommunbibliotek får del kanske både av recensionen och av boken? Det här har inte stått något om i tidningen, kommer förstås han eller hon att tänka. Och varför inte?
Nu är, Martin Jönsson, the cat out of the bag, och jag menar att du och din tidning inte längre kan undvika klartext, knappast undvika en aldrig så liten recension.
Jag skulle naturligtvis kunna säga att jag ”inte skriver för pengar”, men sådana försäkringar är aldrig riktigt sanna. Jag vill, helt enkelt, bli respekterad för vad jag gör, i det enda yrke jag har haft sedan 1947. Det är inte så konstigt. Däremot är mina kollegers tystnad på SvD konstig.
Gör mig åtminstone den tjänsten att du försöker hitta några felaktigheter i det jag skrivit i Lisbeth Palme-affären! Varken RÅ eller rikskrim har hittills påtalat något fel. Inte ett enda, bara tigit, inte stämt mig inför domstol för falskt vittnesbörd!
Vill du ha komplettering, bara ring!
Kollegial och vänlig men ytterst oroad hälsning!
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.
./. dokument.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"