14.1.2011. Här följer nu en utskrift av det avslutande inlägget i ”Ring P 1!” kl 9.20 – 10.00 måndagen den 10 januari. En förkortad version av ”detta ”Ring P 1” sändes samma dag kl 20.35-20.45, men då var detta Palmeavsnitt struket.
099-510 10. Tomas Tengby programledare.
Tengby: Klas Hedberg från Stockholm, vad vill du prata om?
Hedberg: Ja, vi närmar oss sakta men säkert 25-årsdagen då Palme blev skjuten, och jag undrar: vill verkligen svenska folket att det här mordet ska klaras upp? I så fall har jag några förslag.
T: Du tror att det går att lösa?
H: Absolut.
T: Ja, då får du berätta lite.
H: Ja, för det första gäller det att trycka på dem som har ansvaret. Vi har en ny riksåklagare. Hon heter Kerstin Skarp /vice RÅ, ansvarig för nu pågående förundersökning, min anm/, ring henne och tryck på. Kontakta Palmegruppen…
T: Handlar det liksom om ovilja? Har man inte velat lösa det här? Man ska trycka på för att det blir löst?
H: Det finns krafter som inte vill att mordet ska lösas. Och om vi tittar tillbaka på Sverige de senaste dagarna så… om vi tittar på Amerika… det beror på vad man tycker om att slå ihjäl en statsminister. Och svenska folket är lite flata här. Ta bara den här frågan: Var befann sig Hans Holmér mordnatten? Det är tydligen så att personer som arbetade på hotellet i Borlänge kan gå ed på att han inte var i Borlänge.
Det finns till och med poliser i Stockholm som kan gå ed på att han satt i en piket i närheten av mordplatsen. Men det lönar sig inte att spekulera…
T: … men det måste man ju göra?
H: Ja, svenska folket ska veta att det här är långt ifrån löst och att det finns en lösning. Mördaren finns, och han går fri. Och han lever under skyddad identitet – varför gör han det?
Sen, en annan sak: att bevisa att det är han? Men vi befinner oss ganska nära lösningen, och precis som dåvarande förundersökningsledaren Agneta Blidberg sa för fem år sedan att ”om ni bara visste vilket material vi redan har så har vi redan en nyckel”. Nu har Kerstin Skarp fått en nyckel.
Vad jag vill säga i det här sammanhanget det är ju att det svenska folket sällar sig till den sida som kräver att mordet ska lösas. Så att vi mangrant trycker på, så att de krafter, som eventuellt inte vill att mordet ska lösas får sig en känga.
T: Vilka är det som inte vill, vilka skulle de här krafterna kunna vara som inte vill att mordet ska lösas?
H: Ja, jag vill i varje fall säga till dom som, kanske på grund av rädsla var tvungna att ljuga och begå mened och kanske lämna falskt alibi för 25 år sen…
T: Ja, men om du säger så här verkar det ju att vara väldigt farligt om det här mordet skulle lösas – vad kommer att hända med Sverige?
H: Ja, mordet kommer att lösas. Det kommer att vara mycket bra för svenska folket. Svenska folket lever i ett trauma i dag, och mordet måste få en lösning! Och det kommer också att ske – låt mig säga bara att dom som kanske för 25 år sedan lämnade falskt alibi eller falskt vittnesbörd, dom kan känna sig trygga i dag om dom skulle ändra sig och säga sanningen, därför att det brottet är i så fall preskriberat, det har jag fått Agneta Blidbergs /tidigare förundersökningsledare vid RÅ, min anm/ ord på. För det har gått över 20 år. Men Palmemordet är inte preskriberat, och det får vi tacka politikerna för att dom har sett till att det går att fortsätta att utreda. Jag tror att vi är nära en lösning.
T: Ja, OK. Jag tackar för ditt samtal. OK.
H: OK.
Där slutar alltså detta dramatiska samtal. Virvlande i luften några minuter, därefter aldrig uppspelat mer; från kortversionen kvällen samma dag var Palmeinlägget borttaget. Det finns på sverigesradio.se, men i princip hade det varit borta med vinden om det inte i dag hade hamnat på min blogg.
Eftersom jag fortlöpande är så undrande beträffande de ”krafter”, som Klas Hedberg nämnde, så ser jag en klar tanke bakom kortningen av ”Ring P 1!”: Inte utmana ödet, direktsändningen gick inte att stoppa, men sen får det vara bra…
Min utskrift är inte helt perfekt på grund av ljudsvårigheter; självfallet har nätversionen tolkningsföreträde. Sven Anér
Vad gör vi åt Leif GW?
Klas Hedberg, som kom till tals i ”Ring P!” och vilkens uttalande återges på dagens blogg, säger bl a att
vi befinner oss ganska nära lösningen, precis som dåvarande förundersökningsledaren Agneta Blidberg sa för fem år sedan att ”om ni bara visste vilket material vi redan har så har vi redan en nyckel” –
visst, ett sensationellt uttalande, som inte kan ha syftat på gammalt nonsens som de falska misstankarna mot Christer Pettersson.
Jag träffade själv Agneta Blidberg en gång kring millennieskiftet, och då antydde hon något liknande, ”men det är svårt att komma igenom allt materialet”. Själv har jag, efter 25 års jobb, min inställning klar: mordet finns löst i de orangegula pärmarna hos Rikskrim!
Klas Hedberg nämner även Holmérs falska Borlänge-alibi. Ja, om detta har jag skrivit en bok som egentligen aldrig har blivit dementerad i klarspråk – tvärtom.
Jag har skrivit om detta tidigare någon gång på bloggen. Om att Leif GW Persson en gång i början av 90-talet, då Holmérs påstådda Borlänge-odyssé var aktuell, ringde upp mig i min dåvarande bostad vid Kungsgatan i Uppsala och sa
att det blev så fel det här med Holmér. Han var ju aldrig i Borlänge, det blev så fel.
Efter en kvart ungefär ringde jag tillbaka till Leif GW på rikspolisstyrelsen och bad honom utveckla:
Sven Anér? Jag har inte ringt dig…
Vad var på väg att hända den gången? Varför drog Leif GW öronen åt sig?
Klas Hedberg: Det är tydligen så att personer som arbetade på hotellet i Borlänge kan gå ed på att han inte var i Borlänge. Det finns till och med poliser i Stockholm som kan gå ed på att han satt i en piket i närheten av mordplatsen.
Ja, jag har också varit i kontakt med dessa uppgifter, Och mitt i Borlängehärvan – som naturligtvis skulle kunna öppna upp hela gåtan - finns i vanlig ordning den snacksalige grå eminensen Persson; arrogant, allvetande.
”Vi har redan en nyckel”, sa RÅ:s Agneta Blidberg. ”Han var inte i Borlänge,” säger Persson, som tappert tjänar miljoner på att skriva böcker om detta statsministermord, med halvdolda faktiska informationer i bakfickan.
Kan ingen stoppa Leif GW. Eller, tvärtom: få honom att berätta sanningar, sanningar som skulle komma tillrande som små gula ärter om denne för tillfället enligt egen uppgift nyktre man öppnade sin mun i detta vällovliga syfte.
Stoppa Leif GW, vore inte det olagligt? Det vore det säkert, men sådant är ingenting som stoppar RÅ. Ni har, bloggbesökare, brevet från den samhällsbevarande Peter Lundkvist hos RÅ:
Sven Anér, du kan komma att lämnas utan någon åtgärd utan att du underrättas om detta…
Detta är förstås censur av en journalist och i strid med tryckfrihetsförordningens första paragraf, en grundlagsparagraf.
Så visst skulle Leif GW kunna stoppas, i laglöst land. Men jag vill förstås egentligen inte att han ska stoppas. Han ska tvärtom tvingas att rent och rakt ut berätta vad han vet, och hela tiden har vetat, om Palmemordet.
Om han kan veta att Holmér inte var i Borlänge kan han veta allt, allt om Palmemordet. Är det så här, förhåller det sig så här:
Kriminologie professor Leif GW Persson har hela tiden, allt sedan mordet, befunnit sig inom eller i nära anknytning till den svenska rikspolisstyrelsen, med uppgift och uppdrag att – ja vad då?
Att skydda den faktiske gärningsmannen och dennes entourage, att se till att mordet, som han har på sina fem fingrar, aldrig blir löst. Leif GW har aldrig blivit hörd av någon nyfiken förhörsledare, skulle bara fattas!
Jag minns när Leif GW satt som ”opartisk” ordförande vid TV 3:s hearing av poliser och ”privatspanare”, med håret käckt på ända och med jeanskostymen elegant nedskrubbad. Han var vid detta tillfälle arrogant oförsynt mot oss tillkallade engagerade skribenter men oändligt varsam i sin behandling av närvarande poliser, inkallade därför att de på olika sätt varit knutna till mordminuterna, till området på och nedanför Brunkebergsåsen, till ett snabbt kaos.
De tittare som såg evenemanget måste ha fått den klara uppfattningen att Leif GW vore en pigg och orädd prick, att alla poliser säkerligen talade sanning samt att de där underliga ”privatspanarna” vore ute i ogjort väder, Rikspolisstyrelsens kriminolog tar vänligt hand om rikspolisstyrelsens möjligen kriminella – Leif GW visste hur den slipstenen skulle dras.
I dag svarar Leif GW mig inte längre på tilltal, och han störs sällan av andras frågor i ämnet. Jo, här om dagen fick han faktiskt frågan om han anser att Christer Pettersson är Palmes mördare; på denna fråga svarade han blankt nej!
Detta är förstås ytterligt egendomligt. Den person, som per definition är den kunnigaste kriminologen i detta land, avfärdar utredningens huvudmisstänkte, men är blankt ointresserad av att lösa det mord som ”Kerstin Skarp i dag har nyckeln till” enligt ”Ring P 1!”
Ta fram den nyckeln och vrid om i låset, Leif GW! Skriv inte fler böcker som ger dig syndapengar men sannerligen ingen ovansklig ära! Tala i stället ur skägget!
Jag kan fråga mig: vad har rikspolisstyrelsen egentligen hr Persson till? Har den honom till sitt eget och alla sina utredares alibi, denne för allt i världen icke ointelligente men livsfarlige skit- och rundsnackare, där han kritiserar hin och hans mormor och beskriver sitt eget fantastiska kunnande, men passar sig för allt smör i Småland för att binda ris för egen rygg; avslöjandet om Holmérs icke-resa till Borlänge var väl ett olycksfall i arbetet.
Till detta har han en obestridlig, men livsfarlig, personlig charm, drummeln,
Sven Anér, som inte älskar hr GW, det kanske har framgått.
