KG Hammar – vårt Sverige sjunker ner i evig dy…

5.2.2013. KG Hammar: Jag lyssnade hela timman utan att lyfta från vår blåa soffa. Det blir mitt omdöme om din kväll i TV, tack!

Niu ska jag sända dig en del dokumentation. Jag ber dig läsa, och jag kommenterar kort:

Nr 1 Jag översänder med vänlig hälsning mina unga memoarer, en tid då jag var ljus och inte rödhårig och son inte till en präst på landet utan till direktören i Guldsmedsbolaget på Söder i Stockholm. En sorts liv. Mellankrigsmiljö från 1921 och framåt. Jag har försökt förflytta mig 90 år bakåt och ge stämningar, miljöer. Berätta gärna vad du anser.

Nr 2 Jag översänder min senaste dokumentation i Palmeaffären: oerhörd, otrolig. 15 landsförrädare utreds aldrig utan läggs åt sidan i 15 år. Landsförrädarna är aldrig hörda. Men de kanske aldrig var landsförrädare? Ja, men det vet ju ingen utomstående. T ex inte Regeringens Justitie Kansler.

Jag ber dig agera. Rasar allt vad svensk demokrati heter finns ingenting kvar.

Med stor uppskattning,

Din tillgivne

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

./. Bok, dokument.

Slut på pilgrimsfärden – jaha?

3.2.2013.

Leif GW Persson har brukat kalla mig för konspirationteoretiker, men titta på den här skrönan som fick sin sista timme den här söndagskvällen! Det känns just nu tämligen meningslöst att dra paralleller mellan fiction och fact.

GW-filmen la, som väntat, skulden på Säpo, på en Säpochef som spindel i nätet och på en f d underhuggare vid samma Säpo. Men några paralleller med den faktiska verklighet vi i dag känner fanns knappast, mer än en sensationell, avslöjad just nu i dagarna: att det var en verklig före detta Säpochef som ledde det verkliga mordet på Olof Palme.

Visste Persson om detta då han skrev böckerna och då han koncipierade filmen? Det är mycket troligt. Uppgifterna finns sedan 1993 – som mina bloggbesökare vet – i rikskriminalens och riksarkivets kassavalv. Har GW känt detta som en återförsäkring när han redan som bokförfattare hängde ut Säpo?

Men nu släpper jag denna pilgrimsfärds fiction och återgår till min uppmaning till SVT:s Eva Hamilton: sätt in alla dina skickliga medarbetares resurser på att nagla fast Olof Palmes verklige mördare.

Nämligen Anti Avsan, säger jag, inom en 15-mannakonspiration, i dag styrkt i denna min uppfattning efter info som återfinns på angränsande plats i bloggen.

Vad säger SVT? Vad säger Leif GW Persson, om Eva Hamilton frågar honom?

Nu har du lekt färdigt för dyra pengar, Eva Hamilton, och levererat en nödtorftigt habil produktion. Ut på verklighetens fält nu. Starta med en skjutjärnsintervju med F15, Tommy Lindström, han har vanan inne, sedan internutredarna frågade honom var han fått alla pengarna till den flådiga personalfesten från.

Den gången svarade Tommy genomgående att

”det kan jag inte hjälpa er med”.

Få se vad han säger i dag.

SA

Anti Harald Avsan. piketpolis, rådman, moderat riksdagsledamot – och Olof Palmes mördare?

3.2.2013. Mina direkta kontakter med Anti Avsan har varit obefintliga. Jag har aldrig sökt honom, direkt eller per telefon, och Avsan har aldrig sökt mig, aldrig bett att få träffa mig. Vi har i fem år befunnit oss på var sin sida av en mycket hög barrikad. Borde jag ha ringt?

Anti Avsan har aldrig varit helt tystlåten beträffande sin eventuella medverkan vid Dekorima. Han tycks aldrig, vid kontakter med sina kolleger, vare sig vid polisen eller i riksdagen, ha direkt vägrat att diskutera det stora mordet, aldrig direkt sagt att ”det var inte jag” utan i stället ofta gett sig in i ett allmänt kringprat.

En röst säger i min telefon:

Det var vid ett allmänt möte i Stockholm som jag gick fram till Avsan och direkt frågade honom om han var Palmes mördare. Men han svarade inte på den direkta frågan utan hävdade att han aldrig var vid Dekorima den där kvällen, vilket ju bara är ett halvt svar. Men ingen ilska över att frågan över huvud taget ställdes.

En annan röst:

Jag ringde upp honom, men det enda han sa var att det där pratar jag inte om.

Han sökte vid ett tillfälle upp sin civilutskottskollega Jan Lindholm (mp) och bad denne

säga till Anér att inte hålla på som ha gör; det är besvärligt för familjen.

Ännu en röst:

Avsan sa att Anér nog bara skrev sin bok för att få mig att stämma honom för förtal. Men så roligt ska han inte få. Jag tänker inte stämma honom.

Det finns ett påstående i granskningskommissionens rapport att Avsans maka skulle vid förhör ha gett honom alibi, men om detta påstående från kommissionens sida är helt korrekt kan jag inte veta eftersom jag aldrig har fått se förhörsutskriften.

Vad Avsan sagt vid sitt eget förhör den 14 juni 1993, sedan saken varit öppet känd i över sju månader, är heller inte känt; förhöret hemligstämplat. Det är alltså inte ens känt om Avsan vid förhöret fick frågan om han vore gärningsmannen.

Den totala sekretessen kring Avsan/Dekorima är givetvis skrämmande. Inte ett ord har kommit ut officiellt av förhören kring de centrala minuterna vid Dekorima.

Ytterligare en röst:

Avsan var en av de tuffaste i sin piketgrupp, en ledargestalt. Grabbarna lydde honom blint, det Avsan sa blev lag. Ingenting fick göras som inte Avsan godkänt, om han haft möjlighet. En hård indoktrinering över alla baseballgrupperna, en indoktrinering som inte gick att bända loss.

Jag får ju ofta frågan vilket jag anser vara det tyngsta indiciet mot Avsan, och jag brukar svara: att jag inte har blivit stämd. Jag brukar testa med goda vänner: Hur skulle du ha gjort om du varit oskyldig? Hållit tyst? Svaren har alltid blivit: Självfallet inte. Vore beskyllningen utan grund skulle jag självfallet ha sett den som grovt förtal. Och stämt.

Och det är förstås så jag själv hela tiden har känt det. Hur komma loss? Antingen genom ett klart erkännande från Avsan eller ett antal strikta förhör. Sådana har inte förekommit, bara ett par timmar upplysningsvis, inte ens, av allt att döma, ledda av internutredare, enligt reglerna.

Den Norrmalmspolis och de piketgrupper som granskningskommissionen beskriver dem från hösten 1984 och framåt,

satte sig över givna instruktioner, arbetade utan befälsstyrning, utövade polistjänst i strid mot officiell policy, misstänktes för övervåld i tjänsten, fortlevde trots ”upplösning” och omorganisation, arbetade inom ett distrikt där det förekom ”med polisrollen oförenliga attityder” och där ledningen inte ingrep mot känd könsdiskriminering.

Det var genom ett sådant laglöst land Olof Palme tvangs nattvandra, mot sin död.

Till sist om Anti Avsan: Förre piketpolisen Michael berättar i dagens Aftonblad att han efter ett antal år som piketpolis tänkt om och nu ägnar sig åt social verksamhet, socialt tänkande. Om Avsan verkligen vore oskyldig, borde han då inte i dag klart deklarera en liknande omsvängning? Omsvängning från sitt tidigare baseballiv?

Men jag styr inte över Anti Avsan, som tidvis, verkar det, av den moderata ledningen har utsetts till dess mönsterledamot och betrodda språkrör i riksdagens kammare.

Sven Anér

”Bilden skulle ha påverkat mordutredningen”

3.2.2013. Det är Trollhättans Tidning som den 16 januari publicerar nedanstående debattinlägg från. Tidningen är därmed nära nog den enda i Sverige som berört Lisbeth Palmes byte från ambulans till polisbil jämte därmed sammanhängande ouppklarade omständigheter – tack, Trollhättans Tidning!

LB Rydén skriver:

Efter 27 århar Olof Palme väckts till liv. Hans person och politiska gärning genomlyses och analyseras. Förnekandet av solkiga affärer blandas med förhärligandet av känslomässigt engagemang för krigshärjade folk. Vem var han, vad åstadkom han? Vem kommer sanningen närmast?

Från sista delen av TV-trilogin kvardröjer bilden av en sorgsen lågmäld Mattias Palme, yngste sonen.

Mordet på Olof Palme och det olösta fallet borde rimligtvis skapa ett livslångt trauma hos den efterlevande makan. Synbarligen har Lisbeth Palme behållit noli-me-tangere-attityden från domstolsförhören. Ingen känsloskiftning kunde avläsas i hennes ansikte. Hon behåller för sig själv gåtan om sin ankomst till Sabbatsbergs sjukhus i polisbil, under färden ombytt från mockapäls till kapuschongkappa med ryggslejf, en scenförändring som inte kan ha undgått de mötande sönerna Mårten och Joakim.

På plats fanns även pressfotograf från Göteborgs-Posten. Denne tog bilden som skulle ha givit mordutredningen ett annat förlopp.

LB Rydén

Sedan jag skrev ”Mordets dunkel tätnar kring Lisbeth Palme” har inget medium, mer än nu Trollhättans Tidning, kommenterat det märkliga bil- och kappbyte som debattören nu tar upp.. Det är underligt. Eller inte alls underligt.

Bibliotekstjänst recenserar:

Vidare anser Anér sig veta vem som skjutit Olof Palme. Boken är välskriven och lättläst och vänder sig till den intresserade.

139:- på pg 75 05 55-5 och du har ”Mordets dunkel”! SA.

Nordens tidningar – utred svenskt landsförräderi i Palme-affären!

3.2.2013. Likalydande skrivelser till Chefredaktörerna för

Hufvudstadsbladet i Helsingfors,

Politiken i Köpenhamn, samt

Verdens Gang i Oslo. F k: Sveriges regering, statsrådsberedningen.

Det var 15 konspirerande landsförrädare, med en tidigare Säpo-chef i spetsen, som låg bakom mordet den 28 februari 1986 på den svenske statsministern Olof Palme.

Den svenska regeringen tiger men dementerar ingalunda dessa uppgifter, som har varit kända sedan 1993 men aldrig undersökts av svenska myndigheter. Den svenska rikspolisstyrelsens egen chefskriminolog, professor Leif GW Perssson, bekräftade sakförhållandet i uttalanden i svensk TV, SVT, på Palmes dödsdag 2011 och 2012, men svenska medier berör inte uppgifterna.

Jag har själv påtalat saken 1995, 1998 – då även JK informerades – samt i år, och den svenska allmänheten informeras nu, med stigande undran, på min flitigt besökta blogg

www.svenanerpalmemordet.blogspot.com,

till vilken jag angeläget hänvisar mina tre adr”Bilden skullehapåessater.

Enligt helt odementerade uppgifter var det sålunda 15 landsförrädare som stod bakom detta mord, vilket i snart 27 år av den svenska rättsstaten har presenterats i grundfalsk dager.

Jag vädjar nu till skandinavisk press: gå in i den dramatiska, statliga dokumentation som finns och som är åtkomlig på min blogg! Palmemordet utgör en skammens blodfläck, och får inte förbli en outforskad vit fläck i den svenska historien!

Engagerad och djupt oroad hälsning!

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, S-752 39 Uppsala. 0174-500 66.

Landsförräderi glöms bort – är inte TT och SvD intresserade?

2.2.2013. Till Ledningarna för Tidningarnas Telegrambyrå och för Svenska Dagbladet, angeläget!

Jag översänder en dossier som beskriver hur femton personer i landsförrädiskt syfte konspirerade inför mordet på Olof Palme.

Saken har varit känd sedan 1992/1993, och jag informerade, som synes av dossiern, TT om de uppgifter som 1998 förelåg, men jag fick aldrig någon returinformation från TT, och jag har inget tecken på att TT någonsin bevakade denna synnerligen allvarliga sak.

Ärendet är i dag aktualiserat och kompletterat av mig, i anslutning till det markant ökade intresse för Palmemordet som följt, bl a i anslutning till debatten om ”fact/fiction” kring Leif GW Perssons ”Pilgrims”-filmer.

Jag uppmanar nu TT, i vars täckningsplikt detta ärende rimligen ingår, att snarast agera. Ärendet har aldrig noterats i svensk press eller aktivt behandlats av den svenska regeringen eller dess underordnade myndigheter, men det har sålunda heller aldrig någonsin dementerats, vare sig helheten eller enskilda detaljer. Mycket anmärkningsvärt är givetvis att den statliga granskningskommissionen, sedan den gjort sig av med Marjasin, inte med en rad omnämner Lingärdes promemoria, som ju öppnat upp för en stor granskning.

Jag menar att TT har ett naturligt ansvar, ett stort ansvar.

Jag anmodar TT och SvD att läsa, och jag sätter värde på kommentarer. Jag behöver inte närmare understryka för TT att hela Palmegåtans upplösning är direkt kopplad till den dossier jag nu översänder och ur vilken TT och SvD givetvis har full rätt att citera.

Skulle TT eller SvD hitta något fel i texterna måste ni givetvis snarast meddela mig, men hittills pekar ingenting på något fel.

Engagerad och djupt oroad hälsning! Jag är oroad framför allt över TT:s men även över SvD:s hittillsvarande tystnad. Även UNT, Håkan Holmberg, är noggrant informerad.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

./. dossier.

En lite ovanlig dag.

1..2.2013. En lite ovanlig dag. För min del blev det den dag då min bok ”Mitt 20-tal och mitt 30-tal” kom ut, med dithörande nervspänning samt säkert någon överdrift av bokens betydelse. Den har varit rolig att skriva; jag har kunnat skriva mer avslappnat än i det stora Palmeärendet, där jag givetvis alltid vårdar mig om skrupulös sanningsenlighet, om strukturerad text.

Hela den senaste ”15 F”- dossiern, med namnen från F1 P-G Vinge, tidigare säpochef, till F15, Tommy Lindström, avskedad rikskriminalchef och ”mullvad” i Holmérs Palmerum, ligger nu för andra gången hos JK och ett antal ytterligare instanser: utred, agera!.

Upsala Nya har i dag en intervju med forskaren Deland om Stay Behind-gåtan: intressant, men inte lika nära själva gåtans lösning som den av mig framtagna Lingärde-promorian, vilken rör sig med fakta, sekundnära fakta. För farliga fakta att ta upp? Skalden skrev om 5 farliga F, här d 15. Jag ska på måndag höra med JK:s sekretariat: har jag fått något diarienummer, har jag fått någon handläggare? Rör JK vid Sveriges hetaste ärende i modern tid? Är JK intresserad av ett pågående landsförräderi?

Puh. Jag lovar att återkomma, Parallellt med det misskötta Palmeärendet löper det misskötta Quick-ärendet som i dag exploderar: Quick har fått resning i alla de ärenden som pådyvlats honom!

Vilket rimligen inte kan leda till annat slutresultat än att de båda tingsrätter som fått ärendet på remiss från hovrätten omedelbart måste släppa Thomas Quick helt fri från sin ”vård” på Säters sjukhus. Vård? Det är ju hans statliga vårdare som grymt måste ifrågasättas, sedan deras ”vård” endast inneburit att myndigheterna under några spända år på grundfalska premisser kunnat hålla Quick inlåst och därigenom lyckats uppskjuta räfst och rättarting – vilken är den stora gåtans lösning? Och hur många miljoner i skadestånd bör inte Quick tillerkännas?

Vilka är de verkliga mördarna? Quick friad åtta gånger om, men åtta gärningsmän, olika eller delvis identiska, går fria, finns, i den mån de är vid livet, fria i Skandinavien – ja Norge får sannerligen inte glömmas,

Hur har detta kunnat ske? Förhåller det sig så, som vi i den vanliga, möjligen vettiga allmänheten vill tro, nämligen att svensk och norsk polis, i gott samförstånd över Kölen, har samlat ihop åtta vrånga, olösta mord och lyckats lägga dem på en mans, Thomas Quicks, axlar? Därmed skulle historien Quick i så fall antagligen vara världsunik, med knappast några fjädrar i uniformsmössorna för svensk och norsk polis, inga fjädrar i hatten för åklagare Christer van der Kwast.

Är detta värre än Palmemordet och alla dess ännu pågående efterdyningar? Går knappast att säga, det rör sig om händelser på två helt skilda plan. Såvida inte, såvida inte hela den statliga svenska rättvisan har släppt alla sanningskrav, virvlat ut i vinden där inga lagar finns att följa? Har allt gått snett?

Men låt något hända snabbt i Quick-affären. Vem ska utreda? Ja, säg det. Inte svensk polis, inte norsk polis. Dansk, engelsk? Och vilken åklagare? Absolut inte den svenska riksåklagaren, som leder ett ämbete utan styrsel, utan heder. Lägg ärendet på Haag-domstolen? Kanske inte enligt dess statuter, men vi har nu nått ett ingenmansland där statuter är oväsentliga, där rättskaffens nytänkande är nödvändigt.

Jag kan inte släppa handläggningen av Quick-affären. Varför har det fått ta flera år innan den svenska rättsstatens (?) representanter har kunnat räkna ut vad dess undersåtar omedelbart insett, nämligen att Quick, efter en empatisk snabbutredning, ett par tre månader, kanske, borde ha släppts ut i ett öppet samhälle. Under de senaste åren borde Quick ha fått gå ledig och fri, medan hans ”vårdare” borde ha underkastats tung utredning. Sven Anér