Allt strul kring Ulf Karlssons Lisbeth-bild – varför fick den inte publiceras?

17.8.2013.

Det finns, som jag vid flera tillfällen påpekat, en enda bild från minuterna kring mordet på Olof Palme med stort, expressivt, explosivt värde, nämligen Ulf Karlssons bild från Sabbatsbergs akutmottagning mordkvällen kl 23.41-42. Bilden som visar hur Lisbeth Palme hastigt lämnar tf poliskommissarie Lars Christiansons och Hans Rehnstams polisbil med registreringsnummer LZO 872 och springer in på akutmottagningen.

Bilden har allt, och den ställer de stora svarta frågorna:

? Vad gör LZO 872 på Sabbatsberg?

? Varför har den bilen medfört Lisbeth Palme, som ju av ett stort antal vittnen vid Dekorima sågs gå upp och sätta sig i Olofs ambulans, Sollentunaambulansen?

? Varför bär Lisbeth Palme på Sabbatsberg mörk tygkappa med slejf och kapuschong, när hon vid Dekorima sades ha burit brun mockakappa?

? Hur har Lisbeth Palme över huvud taget kommit på den makabert bisarra idén att gå med på att ambulansen, under sin ilfärd, stoppas någonstans i Vasastan medan hon går över till en polisbil?

Allt visar att alla inblandade varit på förhand involverade i en komplott med avsikt att skjuta Olof Palme till döds, men nu uppstod risk att Ulf Karlssons bild från Sabb skulle röja alla hemliga förberedelser redan en kvart efter mordet! Det finns obekräftade uppgifter med innebörd att hela mordarrangemanget hade trimmats och generalrepeterats någon vecka före mordet, repeterats i detalj, på plats, varvid ingenting fick klicka.

I själva verket dunderklickade mordplanerna på två avgörande viktiga punkter:

Nr 1:  Mördaren, piketpolisen Anti Avsan, ertappas vid Dekorima en minut före mordet av vittnet Anki; hon känner igen honom som finsktalande gymbesökare från Upplands-Väsby, och hon tilltalar honom direkt på finska!

Nr 2:  Lisbeth Palme ertappas, av pressfotografen Ulf Karlsson, ca en kvart efter mordet, då hon skyndar ut ur en polisbil inne på Sabbatsbergs akutmottagning!

Här brast alla försiktighetsåtgärder, mordet stod naket och bart: ett arrangemang i polisiär regi och med Olofs hustru djupt involverad. Men då måste ju hela detta grymma mord omedelbart ha framstått som uppklarat?

Nej. Därför att arrangörerna – enligt Leif GW Persson i TV, medan han ännu var chefskriminolog knuten till rikspolisstyrelsen – ingick i

en komplott bestående av poliser, militärer och säkerhetspersoner!

Men komplotten har ännu inte fallit på dessa och andra avslöjanden, eftersom mordkomplotten i rättsstatens egen regi redan på ett mycket tidigt stadium hade inbyggda, säkerligen mångdubbla, säkerhetssystem som skulle träda i funktion om något gick snett!

Dessa mångdubbla säkerhetssystem fungerar än idag. Påstådda utredningsorgan som RÅ och rikspolisstyrelsen kan överbevisas hur många gånger som helst om att grov brottslighet hela tiden förkommit och fortfarande förekommer på statlig nivå: resultatet blir ändå noll, medan hela rättsstaten tassar tyst, liksom hela kåren av medier.

Medan jag skriver detta anländer dagens post, som en ögonblicklig bekräftelse på mitt senaste stycke ovan. Kammarrätten i Stockholm avslår alla mina önskningar om assistans, vilket delärende de än må beröra, och RÅ:s Kerstin Skarp, som formellt leder hela denna förundersökning rörande ett över 27 år gammalt statsministermord, skriver trött att

”som jag tidigare framfört lämnar jag inte några kommentarer på sådana synpunkter gällande utredningen”.

Kassaskåpssäkert.

Samtidigt inkommer 14 beställningar på min senaste skrift Mordet var löst innan det hände, så jag fortsätter väl då ett tag till, ganska ensam ute i en olaglighetens öken. Aldrig dementerad, men aldrig insläppt i Rosenbads gentila salar.

Jag återgår till Lisbeth-bilden och dödens spiral. Jag återger då, från PALME-nytt år 2000, nr 11, sidan 3, kompletterad kursivt med den information som jag nyligen fått vid sammanträffande med Ulf Karlsson samt på annat sätt:

 

Rekonstruktion av Dekorima-Sabbatsbergsdramat, minut för minut:

År 1986: 28.2.1986, kl 23.21. Olof Palme skjuts vid Dekorima. 

Detta klockslag är ej bekräftat. Troligare är ca 23.26.

23.26 (ca): En person som förmodas vara gärningsmannen ses försvinna in Tunnelgatan. Upplivningsförsök utförs.

23.28: Befälsbil med kommissarie Gösta Söderström och polisassistent Ingvar Windén anländer. 10 sekunder senare: Södermalmspiketen anländer.

23.29: Ambulans 951 från Sollentuna anländer.

23.30 (ca) och framåt: Ulf Karlsson befinner sig, tillsammans med sin hustru Agneta, vid en brand i Lugnet-området, Nacka. Han kör sin polisradioutrustade bil.

23.32 (ca): Kör in mot stan. Hör i polisradion: ”Kille gripen Mäster Samuel/Regeringsgatan. Stämmer på signalementet.”

23.36 (ca): Ulf kör Hamngatan-Sveavägen, fram till Dekorima. Hör dessförinnan i polisradion: ”Bekräftat statsministern skjuten. Förs till Sabbatsberg.”  Något senare: Ulf Karlsson har från lobbytelefonen på biografen Grand talat med Aftonbladets redaktion och fått beskedet: Kör till Sabb!

23.39: Kommissarie Åke Rimborn anländer till Sabbatsberg. Ulf träffar nu AB-medarbetaren Sjöberg på Sabbatsberg.

23.40-23-42: Ulf Karlsson uppehåller sig inne på akuten och ser där en påverkad man samt ett äldre par. Ulf Karlsson får frågan: Vad är det som står på? Ulf Karlsson går ut på plattan, mot sin bil.

22.43 (möjligen 22.41). Polisbil med tre. Möjligen 4 (nej!) personer anländer till plattan, registreringsnummer IZO 872. Lisbeth Palme, nu i tygkappa, går ut genom vänster bakdörr. Ulf Karlsson tar Lisbeth Palme-bilden.

23.55 , ungefärlig tidpunkt: En taxi, som beställts av Aftonbladets redaktion, anländer till Sabbatsberg. Med denna taxi transporteras Ulf Karlssons rulle med Lisbeth-bilden till Aftonbladets redaktion.

1.3., morgonen: Ulf Karlssons bilder, möjligen inklusive negativ (nej!), hamnar på okänt sätt hos Stockholmspolisen.

2.3., morgonen: Göteborgs-Posten publicerar Lisbeth Palme-bilden, starkt beskuren. Exakt hur bilden nått G-P är inte känt.

Så långt PALME-nytt-bokens beskrivning från år 2000, de kursiva avsnitten har tillkommit i dag. Mycket egendomligt är att Aftonbladet svär sig fritt från varje kontakt med Ulf Karlsson under mordnatten, trots att tidningens medarbetare Sjöberg samarbetade med Ulf Karlsson på Sabb samt trots att det var AB som från Ulf Karlsson lät hämta den aktuella Lisbeth-rullen.

Finalen  blir bisarr. Rikskrim ringer mig en dag i september 2000 och vill försälja (!) flera av Ulf Karlssons bilder, inklusive Lisbeth-bilden, till mig för 665 kronor! Jag slår till och får på så sätt för första gången se Lisbeth-bilden, den bild som jag därefter honorerat gode vännen Ulf Karlsson för. I motsats till rikskrim, som inte betalat Ulf Karlsson ett öre. Detta är en underlig värld. En självsäker, mobbande värld.

Jag kan inte analysera denna affär. Kan bloggbesökarna? Kvar står: det absolut obegripliga i att Aftonbladet svär sig fritt från varje samröre med denne Ulf Karlsson, som ensamjobbat för Aftobladet ute på stan om kvällarna, allt sedan 1960-talet (!).

Varför får Ulf Aftonbladets pestflagga just den kväll då han för tidningens räkning utför sitt i särklass största scoop?

Det är ju just på det radikala och socialdemokratiskt baserade Aftonbladet som vi har rätt att ställa de största kraven: påpasslighet, omutlighet. Men denna natt kom påpassligheten till pass endast då det gällde att snabbt dölja en avgörande nyhetsbild!

Tänk om nyhetsredaktören på AB den natten hade konstaterat både att Lisbeth följde med Olofs ambulans från Dekorima samt att hon anlände till Sabbatsberg i polisbil och iförd annan kappa! Nyhetsredaktören hade kunnat lösa mordet den natten, i varje fall kunnat hissa varningsflagg!

RÅ och polis säger ingenting i detta ärende, utan låter underförstå att Lisbeth kom till Sabb i Olofs ambulans. Men RÅ och polis har, i denna deras egen svarta affär, carte blanche att trolla och tiga bäst de gitter.

När bland andra jag själv attackerar denne RÅ och dessa poliser får jag svar som lyser av Palmemördaren Anti Avsans självgodhet:

”Vi har sån uppbackning så ni kan inte ta oss, ni kan inte ta oss… ”

”Det finns dock knappast skäl att anta annat än att en händelse som gett upphov till tipset ägt rum” – granskningskommissionen om Anki och Anneli!

13.8.2013. Till RÅ resp till Rikskriminalpolisen!

Rubrikens ord visar sålunda att den statliga granskningskommissionen år 1999 inte hade någon anledning att misstro huvuddragen i Ankis och Annelis berättelser från Dekorima: kvinnorna hade faktiskt träffat en person som Anki hade känt igen från gymet i Upplands-Väsby; Anki hade tilltalat mannen på finska, hon hade hört honom tala finska under ett samtal i walkie-talkie:

”Jag är upptäckt!” - ”Skit i det, gör vad du ska!”

Det måste vara ytterligt ovanligt att undersökande polis får så klara direktbesked från en mordplats, sekunder före själva dödsskottet, men varken Stockholmspolisen eller, från 1987, rikskriminalpolisen har gått in i ärendet med någon som helst energi.

Sålunda finns ett enda förhör med den av flickorna utpekade piketpolisen Anti Avsan, från april 1993. Förhöret avhölls endast upplysningsvis, varför Avsan aldrig tillfrågades om huruvida han skjutit Olof Palme. Förhöret har hela tiden hållits hemligt, men det är att förmoda att granskningskommissionen noterat förhörets väsentliga uppgifter, vilka dock torde ha varit tunnsådda.

Så här skriver kommissionen i sin slutrapport:

Även Anti A själv hördes. Han var född i Sverige av föräldrar härstammande från Estland. Han talade inte finska, även om han via estniskan kunde göra sig förstådd med finländare. Han tjänstgjorde vid tiden för mordet i piketgruppen.

Ytterst kortfattat, sålunda, och samtliga uppgifter har givetvis före mordet varit kända för Stockholmspolisen, de hade inte behövt förhöras fram. Uppenbarligen har Avsan inte ens fått den centrala frågan om huruvida han befunnit sig vid Dekorima aktuell tid. Läsaren får intrycket att förhörande polis inte velat gå in närmare i ärendet.

Jag summerar: granskningskommissionen ställer sig  i n t e  frågande till de unga kvinnornas berättelser, men ändå görs inget försök att begära klart besked från Avsan.

Jag lägger då fram nedanstående förslag till åklagare och polis inom pågående förundersökning rörande mordet på Olof Palme:

Hör Anti Avsan i botten!

Avsan finns omedelbart tillgänglig, bl a på sin nuvarande arbetsplats, riksdagen i Stockholm, tjänsterummet eller justitieutskottet, dit Avsan numera promoverats, från civilutskottet.

Vid detta förhör bör Avsan ställas inför sitt uttalande till en tidigare poliskollega, för några månader sedan, där Avsan på direkt fråga huruvida han skjutit Olof Palme replikerat:

”Ha ha, vi har sådan uppbackning att ni kan aldrig ta oss.”

Uttalandet är märkligt. Vilka ”oss” är det? Och vilka ”ni” är det som inte kan ta ”oss”?

Redan detta Avsans uttalande, vilket bekräftas av den polisman som han samtalade med vid ett lunchsammanträffande, ger naturligtvis anledning till ett rejält förhör. Är ”oss” en grupp av sammansvurna som står bakom mordet på Olof Palme?

Förundersökningsledningen är genomgående synnerligen ovillig att höra poliser som kan tänkas ha koppling till Palmemordet. Sålunda vill förundersökarna i dag inte höra polismannen Hans Rehnstam, vilken är ende kvarlevande polisman som kan redovisa Olof Palmes ambulansfärd Dekorima – Vasastan – Sabbatsbergs akutintag.

Sammantaget: I Palmeärendet finns mängder av aldrig prövad officiell information: utred!

Polis och åklagare efterlyser fortfarande tips till Palmeutredningen. Här några mycket konkreta tips, använd er av dem! Dekorimahändelsen omedelbart före mordet bekräftas av en statlig granskningskommission; är inte detta grund nog för förhör av den på platsen utpekade?

Jag önskar nu omedelbart svar från RÅ och från rikskriminalpolisen. Jag önskar även, från båda adressaterna, dnr och namn på resp handläggare.

Se även min aldrig dementerade skrift

Mordet var löst innan det hände, Bokförlaget Kärret 2013!  

Är några sakuppgifter felaktiga, RÅ? Specificera!

11.8.2013. Till RÅ.

Jag översänder min skrift Mordet var löst innan det hände, Bokförlaget Kärret, 2013, och begär formellt besked från RÅ huruvida någon av mina sakuppgifter i denna bok är felaktig.

Min begäran är avgörande viktig, och jag önskar ett omgående svar, vilket jag kommer att publicera. Det går att säga att RÅ:s svar är avgörande för Sveriges framtid.

Jag önskar omedelbart besked avseende dnr och handläggare.

Sven Anér, hittills ej dementerad i sakfrågor i Palmeärendet. Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala, 018-15 12 79.

Kan inte AB berätta om Lisbeth-bilden?

10.8.2013. För Staffan Heimerson, AB:

Staffan – Vid vårt förra sammanträffande, som tyvärr inte ledde någon vart, nämnde jag för dig att jag inte förstår AB:s inställning till den så viktiga Lisbeth-bilden, se skriftens mittuppslag.

Storyn är i yttersta korthet denna:

Pressfotografen Ulf Karlsson arbetade under mordkvällen som ”blåljusfotograf” åt AB, ett stående uppdrag. När han tagit Lisbethbilden på Sabb kl 23.41 for han ner till AB och lämnade rullen.°

° Nej: taxi hämtade!

Ulf såg alltså inte själv bilden, vare sig som negativ eller kopierad bild. Men när jag talar om saken på dagens och 00-talets AB får jag endast negativa besked: vi hade aldrig hyrt Karlsson den här kvällen, vi fick aldrig rullen, vi har inte sett eller rört rullen eller bilden, vi vet ingenting.

Hur har bilden då dagen därpå reläats till G-P och av G-P publicerats 2.3-86? G-P vet i dag ingenting och vill inte forska. Ulf Karlsson vet heller ingenting mer än att han tagit bilden och gett AB rullen. Ulf har inte tillfrågats om bilden, han har aldrig sålt den, och han har inte fått betalt för G-P:s införande den 2 mars 1986 av bilden!

Lisbeth-bilden dyker sen upp till ytan först hösten 2000, då rikskrim (jag tror Åke Röst) ringer mig och frågar om jag vill ha några intressanta bilder från Sabbs akutmottagning? Jag köper den, och andra bilder, för ca 60:- styck.

Detta är presshistoria, Staffan, om än hittills helt outredd. Ligger rikskrim ute och kränger en bild, som de inte har någon rätt till, till G-P? Och inte vilken bild som helst, utan den bild som vänder upp och ner på hela mordstrukturen?

Saken är mogen för grävande journalistik, Staffan!

Läs min skrift, skriv! Skriften är efterfrågad innan den är tryckt, och det finns ett sug från mina f d PALME-nytt-prenumeranter. Ingen uppgift i boken, alla tidigare kända för myndigheterna, har någonsin dementerats: inte Lisbeth-bilden, inte mina anklagelser mot Anti Avsan, inte min totala avhyvling av den av rikskrim totalfejkade Christer Pettersson-storyn, inte min notering av Olofs förfalskade patientjournal – ingenting är dementerat, endast förtegat, bortvispat. Är Palmeaffären alldeles för stor för att kunna refereras? Hör av dig, Staffan! Sven.

Rikspolischefen svarar: Inte mitt bord!

Brevsvar från Rpc: 2013-08-06  Diarienr (åberopas) RPC/212-13

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala.

Ni har skrivit till rikspolischefen om förundersökningen avseende mordet på statsminister Olof Palme. Rikspolischefen har bett mig att besvara ert brev.

Ni har ställt en fråga huruvida Polisen avser att höra en under mordnatten tjänstgörande polisman om vissa förhållanden. Förundersökningen leds av åklagare som därmed är den som beslutar om vilka utredningsåtgärder som ska vidtas.

Eftersom er skrift i övrigt rör en pågående förundersökning och utfående av handlingar i förundersökningen har den överlämnats till Rikskriminalpolisen.

Stockholm den 6 augusti 2013   Håkan Öberg

Detta av Rpc delegerade svarsbrev kom till mig den 8 augusti, dvs i samma minut som min skrift Mordet var löst hade börjat gå i press. Denna skrift har delvis samma dramatiska innehåll som mitt brev till RPC, vilken dock tar avslöjanden från en whistle-blower i Uppsala lugnt. Mycket lugnt. Att rikskrim inte skulle våga göra något utan att fråga RÅ? Jaha. Men RÅ vågar ju inte heller. ”Inte mitt bord”, säger Bengt Svenson.

Jag överklagar!

24.7.2013. Till Kammarrätten i Stockholm.

Jag överklagar APAL-428-247/13 i alla dess delar och vill speciellt för Kammarrätten framhålla:

En stor mordutredning som Palmeärendet kan inte endast behandla föreliggande eller icke föreliggande handlingar utan måste se till den faktiska händelseutvecklingen, den faktiska situationen.

I Palmeärendet finns två personer som har avgörande viktig information att lämna: polismannen Hans Rehnstam resp undertecknad Sven Anér. Om vi hördes skulle rikskriminalpolisen omedelbart kunna notera huruvida tf kommissarie Lars Christiansons PM stämmer med bilden från Sabbatsbergsakuten föreställande Lisbeth Palme, Christianson samt Rehnstam. Christianson påstår att han kl 23.42 mordkvällen befann sig vid Johannes kyrka, medan bilden från exakt samma klockslag visar Lisbeth Palme, Christianson och Rehnstam vid Sabbatsbergsakuten.

Och ett förhör med mig skulle självfallet utvisa att alla påståenden om att Lisbeth Palme blivit påskjuten vid skulderbladen är osanna, eftersom undersökande läkare inte fann någon skottskada!

Kammarrätten i Stockholm har givetvis alla möjligheter att föreslå båda förhörens genomförande, vilket skulle medföra klarhet kring de viktigaste avsnitten av Palmeärendet.

Med hänvisning till ovanstående överklagar jag sålunda hela ärendet APAL-428-247/13. Kammarrätten i Stockholm har nu möjligheten att undanröja avgörande oklarheter och diskrepanser.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

16.8.2013: Kammarrätten i Stockholm avslår hela mitt överklagande.

Enklast så.  SA-

Lisbeth-chauffören aldrig hörd!

23.7.2013. Till Rikspolischefen Bengt Svenson:

Jag närsluter, i kopia, brev 2013-07-17 till mig från Hans Melander på Palmeutredningen. Brevet gör mig mycket förundrad. Jag koncentrerar mig nu på de 5 punkterna på brevets förstasida. Jag ger mina kommentarer:

Nr 1: Hans Rehnstam är sålunda den polisman som körde Lars Christiansons kommissariebil Palmes mordkväll. På en plats någonstans vid Odengatan togs Lisbeth Palme, som övergav Olofs ambulans, upp i kommissariebilen, och efter Lisbeth Palmes kappbyte fortsattes färden till Sabbatsbergs akutmottagning.

Christianson har avlidit, men Hans Rehnstam är fortfarande i polistjänst, nu inom Gävleområdet. Rehnstam är i dag ende polisman som känner till och kan bekräfta hur kommissariebilen kördes mordnatten och vilka som medföljde.

När Melander nu säger att Rehnstam över huvud taget inte är hörd baxnar jag. Han är huvudvittne för hela Sabbatsbergsdelen, med alla dess ovissheter, men han ska sålunda inte vara hörd?

Jag ber om din kommentar, innehållande uppgift om huruvida polisen avser att, över 27 år efter händelsen, höra den polisiärt tillgänglige Rehnstam?

Nr 2: Den aktuella bilden, föreställande kommissariebilen samt Lisbeth Palme, Christianson och Rehnstam, togs av pressfotografen Ulf Karlsson mordnatten kl 23.41-42. Den har därefter, på okända vägar, tämligen omedelbart på mordnatten hamnat hos Stockholmspolisen, men den är aldrig försåld av Karlsson, som aldrig fått någon som helst ersättning.

Detta har inte hindrat Stockholmspolisen att till mig försälja denna bild och flera andra för ett rejält belopp till mig; se postens rek-kvitto!

Att Melander nu påstår att rikskrim saknar varje handling rörande denna polisens försäljning av bilder, till vilka de inte hade några rättigheter, känns otroligt. Och hur har bilden den 2.3.86, resp några dagar senare, kunnat dyka upp i Göteborgs-Posten resp Aktuell Rapport? Har polisen försålt bilden till de båda tidningarna och tagit betalt?

Och, för att fortsätta listan, varför erbjuds jag kopior av Lisbeth-bilden och ett antal andra Ulf Karlsson-bilder våren 2000?

Sammantaget anser jag det oförsvarligt av Melander att ta så lätt på denna komplicerade affär och att dessutom låta påskina att han, som representant för dem som tillvällat sig Lisbeth-bilden, inte skulle veta vad bilden föreställer! En bild som ligger så otroligt centralt i hela Palmemordet!

Nr 3: Ja, ungefär samma sak. Nu tar Melander sin tillflykt till påstådd sekretess. Det finns, som du vet, ingen sådan generell sekretess. Hela Palmeutredningen är självfallet öppen, såvida inte Kammarrätten i Stockholm, i speciella och noggrant motiverade fall, skulle medge sekretessundantag. Hur sekretess över huvud taget skulle kunna gälla namn på personer på en för 27 år sedan i två tidningar publicerad bild kan jag inte förstå. Men Melander vill uppenbarligen helst inte ge mig någon information alls.

Nr 4 säger ca 23.42 på Sabbatsbergsakuten! Den felaktigt påstådda förundersökningssekretessen igen; dessutom är ju Christiansons PM öppen handling inom Palmeutredningen, tillställd mig för några veckor sedan! Ska jag då inte få fråga om deluppgifter i denna PM? Christianson säger i sin PM att han ca 23.42 befann sig vid Johannes kyrka, medan Lisbethbilden säger ca 23.42 vid Sabbatsbergsakuten! Otroligt!

Nr 5: Punkten gäller ett mycket väsentligt bidrag till Palmeutredningen, vilket jag begärt ska bli föremål för undersökning med mig som uppgiftslämnare, hörd under ed. Men Melander menar tydligen att det är tämligen oväsentligt vad en professor i dermatologi, Åke Nilzén, till Olofs bros Claës kan ha sagt rörande Lisbeth Palmes av allt att döma helt uppdiktade skottskada. Båda herrarna finns inte längre i livet, men jag skulle onekligen kunna höras. Ett förhör med mig skulle, tillsammans med bl a juristkommissionens mycket stora skepsis 1987 till hela Lisbeth-skottet, medföra att detta påhittade skott omedelbart måste avföras från RÅ:s och rikskrims agenda.

Sammantaget: Melanders skrivelse till mig visar mycket klart att rikskrim inte har något som helst intresse av att presentera centrala sanningar inom Palmemordet. Detta är illvarslande. Jag förbereder en skrift, vilken jag kommer att tillställa dig, där jag riktar synnerligen stark kritik mot rikskrims hela hantering av detta stora ärende. Om ett svar från dig tillför saken ny viktig information kommer jag självfallet att foga detta till min skrift, som är under utformning, rubrik ”27 års utredande ett nesligt miljardspel”. Ärendet är överklagat till Kammarrätten i Stockholm, men jag ville ge dig en vidare bild.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.