15.2.2011. Jag får från en vänlig bloggbesökare ett debattinlägg från Richard Falk, som är amerikansk jurist och forskare och som varit Olof Palme-stipendiat. Falk tar upp morden i Arizona och går därifrån vidare till mordet på Olof Palme. Forskaren varnar oss för ”alltför snabba omdömen” och ställer sig i sammanhanget skeptisk till behandlingen av Palmemordet, i Sverige och utomlands.
Han framför några klart sunda och relevanta synpunkter, direkt kopplade till just det svenska Palmemordet. Jag översätter ett avsnitt:
Vi har en tendens att behandla information som möter oss mot bakgrunden av vår allmänna syn på världsfrågorna, och vi gör hela tiden detta som ett effektivt sätt att klara oss igenom världens komplexitet, vår brist på tid, eller, om så är fallet, vår tendens att faktiskt grunda våra slutsatser på oberoende undersökningar. Problemet uppstår när vi förblandar tolkningen av våra erfarenheter med försöken att förklara en kontroversiell händelse.
Förvisso finns konspirationer med aldrig erkända syften, konspirationer som åtnjuter statligt stöd. Vi behöver inte gå till WikiLeaks för att påminna oss att vi inte ska lita på regeringar, inte ens vår egen, eller andra regeringar som i de flesta avseenden tycks demokratiska och laglydiga.
Och vi bör vid det här laget veta att regeringar (miss)brukar sin auktoritet för att behandla besvärande kunskap som statshemligheter och kriminaliserar dem som är modiga nog att tro att medborgarna behöver känna till de brott som deras regering begår, brott mot deras tillit och med deras pengar.
Ja, Richard Falks ord känns i ryggmärgen, onekligen. Han konstaterar också det mycket märkliga förhållandet att, i USA, inga ”mainstream media”, inga större medier, rapporterar om de grava misstankarna mot den officiella versionen av attacken mot World Trade Center, den klassiska 11 september.
Det som stärker misstankarna om konspiration är oviljan att över huvud taget ta upp de märkliga luckor och motsägelser som David Ray Griffin och andra engagerade forskare av hög integritet /i Sverige bl a Jan-Olof Rönn! Min anm/ har dokumenterat i bok efter bok allt sedan 2001. Det som kan vara än mer beklämmande än en uppenbar cover up är ”mainstream medias” spöklika tystnad, med dess ovilja att erkänna väl belagda tvivel på den officiella historieskrivningen.
Det går att lägga karbonpapper emellan och vi hamnar mitt i Palmemordet; alla Falks ingredienser finns med. Vem granskar granskarna? Vem granskar tidningarnas ledarskribenter och deras etablerade reportrar? Vem noterar att de praktiskt taget alla befinner sig i samma fålla, varifrån de kan råma om ”ofarliga farliga” ting, men varifrån inte minsta gny hörs om de verkligt farliga tingen, de ting som dödar vår värld.
Jag talade för en tid sedan med en journalistkollega som tycktes mena att vi som journalister inte behöver gå så eländes djupt i botten när vi gräver. Inte det? Hur ska vi då hitta några sanningar? Det blir som att kupera svansen men nöja sig med yttersta tippen.
Nej, ledarskribenters åsiktsmonopol är, i Sverige och USA och antagligen överallt, en mycket effektivt fungerande skamfläck som inget av TV-reklamens mirakelmedel kan tvätta bort. Tänk efter, tänk om säg Göran Greider i Dala-Demokraten en enda gång hade sagt, i sin egen tidning eller i någon av sina många gästspalter, att Palmeaffären kanske inte är helt transparent (modeordet i dag). Men det gör han inte och propåer utifrån i den riktningen hamnar i hans vida papperskorg.
Allt finns i denna fråga. Allt.
”Men Roger Östlund kom ju inte till biografen Grand förrän efter mordet?”
”Jaså? Jaha”.
Sven Anér
14.2.11. Sunday Times, Urgent: My telephone has broken down, apparently since last Friday.
If your reporter wants to reach me, ask him to try 46-18 15 12 79; my son´s number, he speaks English! Sorry to have to trouble you. Yours sincerely
13.2.2011.
For the Sunday Times Palme Murder Reporter; please hand over!
Dear Colleague, I write to-day to the Swedish Attorney General. I openly accuse Anti Avsan of the murder of Olof Palme. My letter concludes:
My murder accusation against Anti Harald Avsan would of course either gain or lose in credibility if the decisive information about the murder´s seconds and minutes at Dekorima, and about the events that followed, were scrutinized in Court. These documents /EH 14839 to EH 14839-43 and EH 14879-6/ have, with few exceptions, never gone to Court; they have only been noted by the National Criminal Investigation Police and since then been kept under lock, not available to the public.
Secrecy: yes. But of course not for the Government´s Attorney General. I ask you to act! I ask you to tackle my accusation against Anti Harald Avsan for the murder of Olof Palme! Should the Attorney General find that my accusation is false, I ask you to say so. Give me an answer!
Sven Anér
13.2.2011.
For the Sunday Times Palme Murder Reporter; please hand over!
Dear Colleague, I write to-day to the Swedish Attorney General. I openly accuse Anti Avsan of the murder of Olof Palme. My letter concludes:
My murder accusation against Anti Harald Avsan would of course either gain or lose in credibility if the decisive information about the murder´s seconds and minutes at Dekorima, and about the events that followed, were scrutinized in Court. These documents /EH 14839 to EH 14839-43 and EH 14879-6/ have, with few exceptions, never gone to Court; they have only been noted by the National Criminal Investigation Police and since then been kept under lock, not available to the public.
Secrecy: yes. But of course not for the Government´s Attorney General. I ask you to act! I ask you to tackle my accusation against Anti Harald Avsan for the murder of Olof Palme! Should the Attorney General find that my accusation is false, I ask you to say so. Give me an answer!
Sven Anér
There is, as yet, no answer from the Attorney General. The Criminal Investigation Department, its Law Section, has denied me access to all still secret documents mentioned above, among them all police interviews with Anki, Anneli, Avsan and the gym visitors; here lies practically the whole murder substantiated. But invisible.
Yours sincerely
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, S-752 39 Uppsala, Sweden. (460)18 15 12 79.
Varför inte låta Anki identifiera Anti Avsan i dag?
12.2.2011. Granskningskommissionen betvivlar inte ”att en händelse som gett upphov till tipset (om Dekorimamannen) har ägt rum”. Detta är ett mycket starkt medgivande av denna kommission, som i övrigt behandlar hela denna affär med silkesvantar.
Händelsen har ägt rum – och vad kan vi sedan dra för slutsatser?
För det första att alla andra påstått misstänkta som passerat revy sedan den 28 februari 1986 direkt kan rensas undan.
För det andra: att Dekorimamannen måste ha varit finskspråkig eller i vart fall lätt kunnat göra sig förstådd på finska. Bevis för detta är ju att Anki, då hon ville ha besked om tiden, direkt tilltalade Dekorimamannen på finska, mitt i det svensktalande Stockholm city. Och något annat språk hörs heller ej vid Dekorima: Anki talar finska, Dekorimamannen talar finska, och spökrösten i Dekorimamannens walkie-talkie är en finsk röst.
För det tredje: Dekorimamannen måste ha haft en koppling till gymet i Upplands-Väsby. Det är endast där som Anki – å andra sidan vid flera tillfällen – sett och även talat med Dekorimamannen.
För det fjärde: Ett av Olle Alsén uppvisat myndighetsfotografi, föreställande Anti Avsan, har av vittnet Per Alfredsson på gymet omedelbart känts igen som föreställande Anti Avsan. Där finns ingen som helst tvekan.
För det femte: Är Anti Avsan Dekorimamannen? Jag anser att ingen tvekan råder, och någon annan person vid gymet har heller aldrig antagits vara Dekorimamannen. Vad som saknas är den formella identifikationen – men varför finns inte den? Helt enkelt därför att rikskriminalpolisen inte velat arrangera den totalt självskrivna konfrontation som alla kriminologiska regler ställer upp: finns en misstänkt och finns vittnen ska dessa konfronteras, antingen live eller via presenterade fotografier.
I fallet Avsan arrangeras aldrig någon livekonfrontation, där ju båda flickorna med fog hade kunnat delta. Däremot får Anki, inte Anneli, se sex bilder, om vilka dåvarande sekretessansvarige inom polisens Palmeenhet, kriminalkommissarien Åke Röst, klart på Olle Alséns fråga har svarat att någon bild av Avsan inte fanns med bland de uppvisade. Jag har själv begärt att få ta del av de sex bilderna men nekats under hänvisning till att de är sekretessbelagda.
Jag kan inte tolka förhållandet på annat sätt än att polis och åklagare inte vågar konfrontera Avsan; inte då, inte i dag.
Avsan själv har, vid samtal med en privatperson, förklarat att ”jag har aldrig varit på gymet i Väsby!”, vilket uppenbarligen är Avsans sista försvar men som inte stämmer med verkligheten. Anki kopplar Avsan till gymet. Avsan talar inte sanning på denna avgörande viktiga punkt. Så är läget. Hur komma loss?
Ett utomordentligt enkelt och bra sätt, som med stor säkerhet skulle leda till målet, vore givetvis att öppna all dokumentation från Dekorima, se min skrivelse i dag till JK. Att denna dokumentation i 19 år fått ligga inlåst och ostörd av allmänhetens blickar är givetvis en av de största skandalerna i denna affär.
Bloggbesökare, skriv till rikskriminalpolisen, Box 12256. 102 26 Stockholm och begär att få ut ”samtliga handlingar rörande avsnittet Dekorimamannen”! Rikskrim är skyldig att svara. Blir svaret nekande bör det överklagas; det kan vi återkomma till. Skriv till rikskrim!
Sven Anér
Händelsen har ägt rum – och vad kan vi sedan dra för slutsatser?
För det första att alla andra påstått misstänkta som passerat revy sedan den 28 februari 1986 direkt kan rensas undan.
För det andra: att Dekorimamannen måste ha varit finskspråkig eller i vart fall lätt kunnat göra sig förstådd på finska. Bevis för detta är ju att Anki, då hon ville ha besked om tiden, direkt tilltalade Dekorimamannen på finska, mitt i det svensktalande Stockholm city. Och något annat språk hörs heller ej vid Dekorima: Anki talar finska, Dekorimamannen talar finska, och spökrösten i Dekorimamannens walkie-talkie är en finsk röst.
För det tredje: Dekorimamannen måste ha haft en koppling till gymet i Upplands-Väsby. Det är endast där som Anki – å andra sidan vid flera tillfällen – sett och även talat med Dekorimamannen.
För det fjärde: Ett av Olle Alsén uppvisat myndighetsfotografi, föreställande Anti Avsan, har av vittnet Per Alfredsson på gymet omedelbart känts igen som föreställande Anti Avsan. Där finns ingen som helst tvekan.
För det femte: Är Anti Avsan Dekorimamannen? Jag anser att ingen tvekan råder, och någon annan person vid gymet har heller aldrig antagits vara Dekorimamannen. Vad som saknas är den formella identifikationen – men varför finns inte den? Helt enkelt därför att rikskriminalpolisen inte velat arrangera den totalt självskrivna konfrontation som alla kriminologiska regler ställer upp: finns en misstänkt och finns vittnen ska dessa konfronteras, antingen live eller via presenterade fotografier.
I fallet Avsan arrangeras aldrig någon livekonfrontation, där ju båda flickorna med fog hade kunnat delta. Däremot får Anki, inte Anneli, se sex bilder, om vilka dåvarande sekretessansvarige inom polisens Palmeenhet, kriminalkommissarien Åke Röst, klart på Olle Alséns fråga har svarat att någon bild av Avsan inte fanns med bland de uppvisade. Jag har själv begärt att få ta del av de sex bilderna men nekats under hänvisning till att de är sekretessbelagda.
Jag kan inte tolka förhållandet på annat sätt än att polis och åklagare inte vågar konfrontera Avsan; inte då, inte i dag.
Avsan själv har, vid samtal med en privatperson, förklarat att ”jag har aldrig varit på gymet i Väsby!”, vilket uppenbarligen är Avsans sista försvar men som inte stämmer med verkligheten. Anki kopplar Avsan till gymet. Avsan talar inte sanning på denna avgörande viktiga punkt. Så är läget. Hur komma loss?
Ett utomordentligt enkelt och bra sätt, som med stor säkerhet skulle leda till målet, vore givetvis att öppna all dokumentation från Dekorima, se min skrivelse i dag till JK. Att denna dokumentation i 19 år fått ligga inlåst och ostörd av allmänhetens blickar är givetvis en av de största skandalerna i denna affär.
Bloggbesökare, skriv till rikskriminalpolisen, Box 12256. 102 26 Stockholm och begär att få ut ”samtliga handlingar rörande avsnittet Dekorimamannen”! Rikskrim är skyldig att svara. Blir svaret nekande bör det överklagas; det kan vi återkomma till. Skriv till rikskrim!
Sven Anér
JK: Utred Anti Avsan!
12.2.2011. Till JK. Ärenden bl a APAL-428-176/10
Undertecknad Sven Anér anhåller härmed att JK måtte ålägga riksåklagaren att åtala
dåvarande piket-/baseballpolisen, nuvarande rådmannen vid Stockholms tingsrätt samt moderate ledamoten av Sveriges riksdag
Anti Harald Avsan
för mordet den 28 februari 1986 på dåvarande statsministern Olof Palme.
De rättsliga myndighetenas kompletta dokumentation rörande Anti Harald Avsans koppling till mordet på Olof Palme torde framgå av handlingarna EH 14839 till EH 14839-43 samt 14879 till 14879-6. Dessa handlingar har, med undantag för:
EH 14839, EH 14839-A, sidan 2, EH14839-C (Ai 1087-92), EH 14839-C (Ai 1093-92), EH 14839-8 (Ai 64-93) samt EH 14839-42 (Ai 1156-94), hittills betraktats som hemliga för allmänheten, men JK kan ju omedelbart begära fram dem.
Dessa hittills sekretessbelagda handlingar torde i detalj visa hur statsminister Olof Palme sköts till döds vid Dekorima: upptakten, skottet, de efterföljande mycket omfattande vittnesförhören samt förhören med Anti Harald Avsan och eventuellt med hans hustru, förhören vid gymet i Upplands-Väsby med mera. Det känns för mig anmärkningsvärt och nära nog ofattbart att det svenska folket inte ska få veta vad som hände då deras statsminister sköts till döds Den svenska allmänheten tror att all denna info är öppen. Den är stängd.
Min vid flera tillfällen framförda mordanklagelse mot Anti Harald Avsan skulle självfallet kunna antingen försvagas eller förstärkas om denna ytterst centrala dokumentation från mordminuterna vid Dekorima, och händelserna efteråt, granskades av domstol. Dessa handlingar har nämligen aldrig underställts domstol, endast noterats av rikskriminalpolisen och RÅ, varefter de allra flesta alltså har låsts in, undan allmän insyn. Sekretess: ja. Men självfallet inte för regeringens justitie kansler. Agera! Och behandla min anmälan mot Anti Harald Avsan för mordet på Olof Palme! Anser JK att detta är en falsk angivelse bör JK säga ifrån. Och svara mig!
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
Undertecknad Sven Anér anhåller härmed att JK måtte ålägga riksåklagaren att åtala
dåvarande piket-/baseballpolisen, nuvarande rådmannen vid Stockholms tingsrätt samt moderate ledamoten av Sveriges riksdag
Anti Harald Avsan
för mordet den 28 februari 1986 på dåvarande statsministern Olof Palme.
De rättsliga myndighetenas kompletta dokumentation rörande Anti Harald Avsans koppling till mordet på Olof Palme torde framgå av handlingarna EH 14839 till EH 14839-43 samt 14879 till 14879-6. Dessa handlingar har, med undantag för:
EH 14839, EH 14839-A, sidan 2, EH14839-C (Ai 1087-92), EH 14839-C (Ai 1093-92), EH 14839-8 (Ai 64-93) samt EH 14839-42 (Ai 1156-94), hittills betraktats som hemliga för allmänheten, men JK kan ju omedelbart begära fram dem.
Dessa hittills sekretessbelagda handlingar torde i detalj visa hur statsminister Olof Palme sköts till döds vid Dekorima: upptakten, skottet, de efterföljande mycket omfattande vittnesförhören samt förhören med Anti Harald Avsan och eventuellt med hans hustru, förhören vid gymet i Upplands-Väsby med mera. Det känns för mig anmärkningsvärt och nära nog ofattbart att det svenska folket inte ska få veta vad som hände då deras statsminister sköts till döds Den svenska allmänheten tror att all denna info är öppen. Den är stängd.
Min vid flera tillfällen framförda mordanklagelse mot Anti Harald Avsan skulle självfallet kunna antingen försvagas eller förstärkas om denna ytterst centrala dokumentation från mordminuterna vid Dekorima, och händelserna efteråt, granskades av domstol. Dessa handlingar har nämligen aldrig underställts domstol, endast noterats av rikskriminalpolisen och RÅ, varefter de allra flesta alltså har låsts in, undan allmän insyn. Sekretess: ja. Men självfallet inte för regeringens justitie kansler. Agera! Och behandla min anmälan mot Anti Harald Avsan för mordet på Olof Palme! Anser JK att detta är en falsk angivelse bör JK säga ifrån. Och svara mig!
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
”Private police activity…”
10.2.2011. Sunday Times Foreign Desk, 1, Virginia Street, London E90 ITT.
For the Sunday Times Palme reporter NN::
I mentioned the following item during your telephone call Feb 4, but maybe I did not stress its importance adequately. I now enclose photostat of the Swedish Secret Service registration card for this event, free for publication, and I translate:
/Black/ and others. 37 /No of card/
Policeman. Stockholm.
Info: Letter with info re /black/ + several other persons and their activity. Private police activity. One of them resembles phantom picture, etc. PG /top Secret Service man, second-in-command PG Näss/ took the matter over 880329 for possible transfer to Stockholm 870813 /as you can see the dates do not tally, I do not know why not. Bottom of card one line tinted black.
I have referred the matter to the High Court of Appeal in Stockholm, asking for the full text, also of the accompanying document D 7841, to be disclosed, but I have so far not received an answer
As I mentioned over the telephone, this is perhaps the most sinister instance of the Palme cover-up, disclosing an extra-curricular police corps at work during the murder period. I have approached the authorities asking whether this is not an instance of high treason, but I have only received an evasive reply.
You may compare this secret corps with the ”MOP86” mentioned in my book, ”The Palme Murder: The Anti Avsan Affair”, which you have already, page 111, lines 12-13:
”No, we cannot have any conference with the MURDER OF OLOF PALME CLUB (MOP86)!”
Am awaiting your next call! Sincerely yours Sven Anér
”Privat polistjänstgöring, SvD…”
10.2.2011. Redaktionschef Martin Jönsson
Svenska Dagbladet
I anslutning till tidigare breväxling översänder jag ett material rörande poliser som anklagas för ”privat polistjänstgöring” mm. Som du ser av registerkort 37, bifogat, inkom till Palmeutredningen kort tid (jag vet inte hur lpng tid det kan a rört sig om) tips om poliser, ett flertal sådana, som deltagit i bl a dylik privat polistjänstgöring, sålunde ett brott om ligger mycket nära högmålsbrott.
Utförliga närmare uppgifter kring denna sak står att läsa på den handling, D 7841, som i dag förvaras hos rikskrim efter att ha registrerats hos Säk. Jag förvägras insyn i D 7841 (ärendet i dag överklagat i högsta instans) men det är naturligtvis inte uteslutet att en framstöt från en stor tidning kan ha större effekt.
Uppgifterna i handling D 7841 kan givetvis vara synnerligen avslöjande, eftersom det på kortet talas om en polisman (?) + flera andra personer.
Parallellt med dessa dramatiska men hittills hemlighållna händelser från 1986 pågår från hösten 1988, oberörd av D 7841, lagföringen av Christer Pettersson, vilken alltså utmynnar i Stockholms tingsrätts fällande dom våren 1989, vilket givetvis är mycket anmärkningsvärt, eftersom ju Christer Pettersson alltid sades vara den helt ensamme gärningsmannen.
Förslag: Begär fram D 7841, något som hittills endast jag har gjort!
Engagerad hälsning!
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
For the Sunday Times Palme reporter NN::
I mentioned the following item during your telephone call Feb 4, but maybe I did not stress its importance adequately. I now enclose photostat of the Swedish Secret Service registration card for this event, free for publication, and I translate:
/Black/ and others. 37 /No of card/
Policeman. Stockholm.
Info: Letter with info re /black/ + several other persons and their activity. Private police activity. One of them resembles phantom picture, etc. PG /top Secret Service man, second-in-command PG Näss/ took the matter over 880329 for possible transfer to Stockholm 870813 /as you can see the dates do not tally, I do not know why not. Bottom of card one line tinted black.
I have referred the matter to the High Court of Appeal in Stockholm, asking for the full text, also of the accompanying document D 7841, to be disclosed, but I have so far not received an answer
As I mentioned over the telephone, this is perhaps the most sinister instance of the Palme cover-up, disclosing an extra-curricular police corps at work during the murder period. I have approached the authorities asking whether this is not an instance of high treason, but I have only received an evasive reply.
You may compare this secret corps with the ”MOP86” mentioned in my book, ”The Palme Murder: The Anti Avsan Affair”, which you have already, page 111, lines 12-13:
”No, we cannot have any conference with the MURDER OF OLOF PALME CLUB (MOP86)!”
Am awaiting your next call! Sincerely yours Sven Anér
”Privat polistjänstgöring, SvD…”
10.2.2011. Redaktionschef Martin Jönsson
Svenska Dagbladet
I anslutning till tidigare breväxling översänder jag ett material rörande poliser som anklagas för ”privat polistjänstgöring” mm. Som du ser av registerkort 37, bifogat, inkom till Palmeutredningen kort tid (jag vet inte hur lpng tid det kan a rört sig om) tips om poliser, ett flertal sådana, som deltagit i bl a dylik privat polistjänstgöring, sålunde ett brott om ligger mycket nära högmålsbrott.
Utförliga närmare uppgifter kring denna sak står att läsa på den handling, D 7841, som i dag förvaras hos rikskrim efter att ha registrerats hos Säk. Jag förvägras insyn i D 7841 (ärendet i dag överklagat i högsta instans) men det är naturligtvis inte uteslutet att en framstöt från en stor tidning kan ha större effekt.
Uppgifterna i handling D 7841 kan givetvis vara synnerligen avslöjande, eftersom det på kortet talas om en polisman (?) + flera andra personer.
Parallellt med dessa dramatiska men hittills hemlighållna händelser från 1986 pågår från hösten 1988, oberörd av D 7841, lagföringen av Christer Pettersson, vilken alltså utmynnar i Stockholms tingsrätts fällande dom våren 1989, vilket givetvis är mycket anmärkningsvärt, eftersom ju Christer Pettersson alltid sades vara den helt ensamme gärningsmannen.
Förslag: Begär fram D 7841, något som hittills endast jag har gjort!
Engagerad hälsning!
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
Rikskrim: Hemligt, hemligt…
9.2.2011.
Sedan JK faktiskt rutit till mot rikskriminalpolisen och dess ståndaktige tennsoldat Stig Edqvist kom äntligen ett konvolut från rikskrim. Inga nyheter, egentligen, de fåtaliga papper som fanns bilagda var ingalunda okända för mig, vilket rikskrim givetvis har vetat. Det har rört sig om sedan länge öppna papper.
Sekretessen består, hoppas rikskrim. Se mitt överklagande.
Intressant är en helt komplett uppställning som rikskrims jurister har gjort över de 94 registerkorten, där vartenda registerkort har försetts med tillhörande dokument (spaningsuppslag mm) från rikskrim. Det har rent av gått att identifiera sådana registerkort där spaningsuppslaget inte har funnits explicit angivet; ett gott detektivarbete av juristerna. Ändå bättre hade givetvis varit om jag fått ut dessa så noggrant framletade handlingar, men så roligt ska jag ännu inte ha, tydligen.
Men rikskrims framtagning av en komplett lista över de 94 registerkorthandlingarna visar, till full evidens, att samma åtgärd hade kunnat vidtas av granskningskommissionen, som då hade kunnat skriva ett skrämmande dramatiskt avsnitt om ”privat polisverksamhet”, ”han visste om mordet i förväg” etc. Men det passade inte denna granskningskommission eller dess huvudsekreterare Axberger, med klar insikt om hur vindar blåser.
Jag har nu från två stora Stockholmstidningar fått beskedet att ”din noggranna hantering av Palmemordet får du ha för dig själv; vi har annat att syssla med”. Detta sagt utan minsta rodnad eller ursäkt. Är jag duktig då? Eller bara i vägen? Nog bara i vägen,
Jag återger nu några få rader ur det mycket långa scriptum jag i dag fick från rikskrim; tio tättskrivna sidor, som enkelt hade kunnat ersättas med det enkla ”din anhållan beviljas”.
Här skildras i stället, givetvis utan antydan till ursäkt, min eviga, ännu ej avslutade, via dolorosa:
Sven Anér inkom den 20 oktober 2010 (!) med en begäran att få kopior av 94 registerkort som Per-Göran Näss upprättade…”
Fram till
Den 12 januari 2011 samt den 18 januari 2011 skickade Sven Anér påminnelser angående sin begäran om allmänna handlingar
Jaja, som jag brukar skriva. Sedan följer ett antal skäl för beslutet, alla lika tröstlösa.
Inom ramen för förundersökningen
Ja, vilken förundersökning? Spelar rikskrim och RÅ med två helt separata förundersökningar, en avseende Christer Pettersson och en avseende mordet på Olof Palme? Knappast vad lagstiftaren tänkt sig, i så fall.
Nej, det känns meningslöst att fördjupa mig ytterligare i dessa korrekt kommaterade ordmassor. Låt mig i stället avslutningsvis med kraft understryka:
Inget som helst lagbrott skulle begås om hela Palmeutredningen släpptes fri. Inget som helst lagbrott. Det är bara om polisarbetet kan störas som en polismyndighet eventuellt kan få tillstånd av domstol att vägra lämna ut allmänna handlingar. Men här är det ju i praktiken inget polisarbete som störs. Polisarbetet är avslutat. Det är bara jag som stör. Sven Anér
Till allra sist. Svenska Dagbladet har i dag en understreckare av Hans Henrik Brummer, en lång kulturartikel, om hur ”Dreyfusaffären gav bränsle för Europatanken”. Jag väljer ut ett av de inledande styckena och drar paralleller. Följ med! SvD först:
Dreyfus fall kom att få en uppmärksamhet som sträckte sig betydigt längre än en rutinmässig korrektion av en usel juridisk handläggning. Vi känner väl den oerhörda uppmärksamhet som skakade den europeiska offentligheten när det stod klart att justitiemordet inte bara var en fråga om rättskränkning och mörkläggning. Det visade sig att den skyldige var majoren Ferdinand Walsin Esterházy, Vägde en redan dömd mans intresse mindre än den franska militärens prestige? Gällde valet försvaret av de mänskliga rättigheterna eller respekten för en auktoritärt vidmakthållen heder?
Och så min egen svarta pastisch:
Christer Petterssons fall har kommit att få en uppmärksamhet som sträcker sig betydligt längre än kravet på en rutinmässig korrektion av en usel juridisk handläggning. Vi kan ana den oerhörda uppmärksamhet som kommer att skaka den svenska offentligheten när det står klart att justitiemordet inte bara är en fråga om rättskränkning och mörkläggning., sedan det visat sig att den skyldige är den förutvarande piket/baseballpolisen, nuvarande rådmannen vid Stockholms tingsrätt och moderate ledamoten av Sveriges riksdag Anti Harald Avsan. Väger en redan dömd, visserligen så småningom friad, mans intresse mindre än den svenska nomenklaturans prestige? Gäller valet försvaret av de mänskliga rättigheterna eller respekten för en auktoritärt vidmakthållen heder? SA.
Sedan JK faktiskt rutit till mot rikskriminalpolisen och dess ståndaktige tennsoldat Stig Edqvist kom äntligen ett konvolut från rikskrim. Inga nyheter, egentligen, de fåtaliga papper som fanns bilagda var ingalunda okända för mig, vilket rikskrim givetvis har vetat. Det har rört sig om sedan länge öppna papper.
Sekretessen består, hoppas rikskrim. Se mitt överklagande.
Intressant är en helt komplett uppställning som rikskrims jurister har gjort över de 94 registerkorten, där vartenda registerkort har försetts med tillhörande dokument (spaningsuppslag mm) från rikskrim. Det har rent av gått att identifiera sådana registerkort där spaningsuppslaget inte har funnits explicit angivet; ett gott detektivarbete av juristerna. Ändå bättre hade givetvis varit om jag fått ut dessa så noggrant framletade handlingar, men så roligt ska jag ännu inte ha, tydligen.
Men rikskrims framtagning av en komplett lista över de 94 registerkorthandlingarna visar, till full evidens, att samma åtgärd hade kunnat vidtas av granskningskommissionen, som då hade kunnat skriva ett skrämmande dramatiskt avsnitt om ”privat polisverksamhet”, ”han visste om mordet i förväg” etc. Men det passade inte denna granskningskommission eller dess huvudsekreterare Axberger, med klar insikt om hur vindar blåser.
Jag har nu från två stora Stockholmstidningar fått beskedet att ”din noggranna hantering av Palmemordet får du ha för dig själv; vi har annat att syssla med”. Detta sagt utan minsta rodnad eller ursäkt. Är jag duktig då? Eller bara i vägen? Nog bara i vägen,
Jag återger nu några få rader ur det mycket långa scriptum jag i dag fick från rikskrim; tio tättskrivna sidor, som enkelt hade kunnat ersättas med det enkla ”din anhållan beviljas”.
Här skildras i stället, givetvis utan antydan till ursäkt, min eviga, ännu ej avslutade, via dolorosa:
Sven Anér inkom den 20 oktober 2010 (!) med en begäran att få kopior av 94 registerkort som Per-Göran Näss upprättade…”
Fram till
Den 12 januari 2011 samt den 18 januari 2011 skickade Sven Anér påminnelser angående sin begäran om allmänna handlingar
Jaja, som jag brukar skriva. Sedan följer ett antal skäl för beslutet, alla lika tröstlösa.
Inom ramen för förundersökningen
Ja, vilken förundersökning? Spelar rikskrim och RÅ med två helt separata förundersökningar, en avseende Christer Pettersson och en avseende mordet på Olof Palme? Knappast vad lagstiftaren tänkt sig, i så fall.
Nej, det känns meningslöst att fördjupa mig ytterligare i dessa korrekt kommaterade ordmassor. Låt mig i stället avslutningsvis med kraft understryka:
Inget som helst lagbrott skulle begås om hela Palmeutredningen släpptes fri. Inget som helst lagbrott. Det är bara om polisarbetet kan störas som en polismyndighet eventuellt kan få tillstånd av domstol att vägra lämna ut allmänna handlingar. Men här är det ju i praktiken inget polisarbete som störs. Polisarbetet är avslutat. Det är bara jag som stör. Sven Anér
Till allra sist. Svenska Dagbladet har i dag en understreckare av Hans Henrik Brummer, en lång kulturartikel, om hur ”Dreyfusaffären gav bränsle för Europatanken”. Jag väljer ut ett av de inledande styckena och drar paralleller. Följ med! SvD först:
Dreyfus fall kom att få en uppmärksamhet som sträckte sig betydigt längre än en rutinmässig korrektion av en usel juridisk handläggning. Vi känner väl den oerhörda uppmärksamhet som skakade den europeiska offentligheten när det stod klart att justitiemordet inte bara var en fråga om rättskränkning och mörkläggning. Det visade sig att den skyldige var majoren Ferdinand Walsin Esterházy, Vägde en redan dömd mans intresse mindre än den franska militärens prestige? Gällde valet försvaret av de mänskliga rättigheterna eller respekten för en auktoritärt vidmakthållen heder?
Och så min egen svarta pastisch:
Christer Petterssons fall har kommit att få en uppmärksamhet som sträcker sig betydligt längre än kravet på en rutinmässig korrektion av en usel juridisk handläggning. Vi kan ana den oerhörda uppmärksamhet som kommer att skaka den svenska offentligheten när det står klart att justitiemordet inte bara är en fråga om rättskränkning och mörkläggning., sedan det visat sig att den skyldige är den förutvarande piket/baseballpolisen, nuvarande rådmannen vid Stockholms tingsrätt och moderate ledamoten av Sveriges riksdag Anti Harald Avsan. Väger en redan dömd, visserligen så småningom friad, mans intresse mindre än den svenska nomenklaturans prestige? Gäller valet försvaret av de mänskliga rättigheterna eller respekten för en auktoritärt vidmakthållen heder? SA.
ÖVERKLAGANDE
9.2.2011.
ÖVERKLAGANDE
Till Kammarrätten i Stockholm Ärende: APAL-428-176/10
Jag överklagar detta ärende i dess helhet och önskar sålunda i kopior utfå samtliga dokument ingående i min ursprungliga begäran (frånsett dem jag nu erhållit).
Rikskriminalpolisens huvudsakliga skäl för att sekretessbelägga väsentliga delar av den begärda dokumentationen är i grunden att förundersökning fortfarande uppges pågå. I överklagande till högsta förvaltningsdomstolen av ett delärende till rubr ärende, begäran om utfående av D 78 41 (överklagandet, som ännu ej är behandlat, bifogas), anför jag som synes att allt som vidrör de 94 registerkorte n fanns tillgängligt och dokumenterat innan förundersökningsprotokollet rörande mordet på Olof Palme överlämnades till Stockholms tingsrätt i april 1989.
Alla de handlingar rörande registerkorten som jag nu efterfrågar ingick givetvis vid detta tillfälle rätteligen i detta förundersökningsprotokoll och blev därmed offentligt tillgängliga.
Om de ej medföljde till tingsrätten kan ej få vara avgörande; de förelåg upprättade vid detta tillfälle. Och det känns egendomligt och illavarslande att uppgifter ska kunna sekretessbeläggas, som på intet sätt kunnat diskriminera Christer Pettersson utan i stället riktar fokus mot cirka hundra exempel på irreguljär polisverksamhet kopplad till mordet på Olof Palme.
I korthet: de 94 registerkorten och i synnerhet vidhängande spaningsuppslag mm måste mycket klart få anses tala till Christer Petterssons förmån och borde ej ha fått döljas utan i stället bort understrykas, enligt grundregeln att även sådant som talar till den misstänktes fördel måste i hög grad uppmärksammas. Det känns för mig omöjligt att Stockholms tingsrätt i första instans hade kunnat fälla Christer Pettersson om den hade fått veta att ett hundratal poliser befunnits kopplade till irreguljär polisverksamhet vid mordet på Olof Palme.
Det gäller alltså, Kammarrätten i Stockholm, en synnerligen väsentlig grundfråga: får från en förundersökning borttas allt som talar till den misstänktes fördel?
Mitt svar på denna fråga är nej, och jag begär sålunda att få ut all den dokumentation som har genererats av min begäran om information rörande de 94 registerkorten, vilka, som Kammarrätten i Stockholm vet, med vissa sekretesstrykningar har utlämnats till mig av säkerhetspolisen. Självfallet hade säkerhetspolisen, om den så önskat, kunnat stoppa min begäran med hänvisning till påstådd förundersökningssekretess, men så har inte skett, vilket jag ber Kammarrätten notera. Säkerhetstjänsten har även senare, för ett par dagar sedan, sänt mig ytterligare en del ursprungligen hemligstämplad dokumentation, nämligen den ordagranna hemliga utskriften av den s k hörning som den 26 mars 1996 inom granskningskommissionen under Marjasin avhölls med hrr Näss och Sundström från säkerhetstjänsten avseende huvudsakligen just de 94 registerkorten.
Säkerhetstjänsten har alltså, i motsats till rikskriminalpolisen, uppvisat en öppenhet och inte minst snabbhet i denna ödesfråga, vilket jag ber Kammarrätten begrunda. Säkerhetstjänsten har inte på minsta sätt antytt att de 94 registerkorten skulle vara ett sekretessbelagt ärende utan agerat precis tvärtom. En märklig diskrepans har därmed uppstått mellan säkerhetstjänsten och den s k öppna polisen vilken jag också ber Kammarrätten begrunda. Jag har blivit behandlad på klart divergerande sätt.
Jag går så över till dokumentationen av det ärende som granskningskommissionen i sin rapport rubricerar som ”Dekorimamannen”, varför denna rubricering får anses numera ha vunnit burspråk.
Även här hävdar jag att förundersökningssekretess inte ska gälla. Visserligen blev händelserna vid Dekorima inte utåt kända förrän i november 1992, men vid denna tidpunkt pågick fortfarande i högsta grad lagföringen av Christer Pettersson. När riksåklagaren 1997 gick till högsta domstolen med krav på resning mot Christer Pettersson syns RÅ dock ha för HD undanhållit varje omnämnande av såväl de 94 registerkorten med dessas dramatiska innehåll som de än mer dramatiska uppgifterna kring Dekorimamannen.
Jag önskar sålunda få ut all dokumentation kring ”Dekorimamannen” under hävdande av att förundersökningssekretess ej längre föreligger.
Låt mig så, Kammarrätten i Stockholm, avslutningsvis tillfoga ett par generella synpunkter.
Jag har under mina snart 25 år av journalistisk bevakning av detta stora ärende kunnat notera en närmast rigid ovillighet från inblandade myndigheters sida – nu med undantag för säkerhetspolisen! - att ge normal information kring ett mordfall, och denna ovillighet har stegrats till en i det närmaste ogenomtränglig mur då ärendet av mig har fokuserats på dåvarande piket/”baseball”-polisen, nuvarande rådmannen vid Stockholms tingsrätt och moderate ledamoten av Sverige riksdag, Anti Harald Avsan.
Jag har inte kunnat undvika att dra slutsatser.
Sålunda har de sammanlagt åtta förhören med huvudvittnena från Dekorima, ”Anneli” och ”Anki”, blivit rigoröst hemligstämplade, trots att det första förhöret, med Anneli, i praktiken var öppet från första början, eftersom förhörsvittnet Olle Alsén fick polisens tillstånd att banda förhöret; Alsén skrev snabbt ut förhöret och överlämnade utskriften till polisen, varefter det ligger helt öppet i polisens handlingar.
Varför släppa ett förhör men inte de övriga sju? Förhören med Avsan och med dennes hustru bedöms också vara hemliga, och beträffande de spaningar som ägde rum bl a vid det s k gymet i Upplands-Väsby har vi endast kunnat ta del av granskningskommissionens mycket kortfattade och i väsentliga delar missvisande referat.
Denna krampaktiga sekretess har givetvis lett till förmodanden som hittills inte har kunnat styrkas.
Jag uppmanar därför Kammarrätten i Stockholm att öppna ett tvärdrag så att det svenska folket äntligen får den information det har rätt att kräva om sin statsministers bråda död.
./. skrivelse 5.2.2011 till Högsta förvaltningsdomstolen, mål nr 123-11.
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
ÖVERKLAGANDE
Till Kammarrätten i Stockholm Ärende: APAL-428-176/10
Jag överklagar detta ärende i dess helhet och önskar sålunda i kopior utfå samtliga dokument ingående i min ursprungliga begäran (frånsett dem jag nu erhållit).
Rikskriminalpolisens huvudsakliga skäl för att sekretessbelägga väsentliga delar av den begärda dokumentationen är i grunden att förundersökning fortfarande uppges pågå. I överklagande till högsta förvaltningsdomstolen av ett delärende till rubr ärende, begäran om utfående av D 78 41 (överklagandet, som ännu ej är behandlat, bifogas), anför jag som synes att allt som vidrör de 94 registerkorte n fanns tillgängligt och dokumenterat innan förundersökningsprotokollet rörande mordet på Olof Palme överlämnades till Stockholms tingsrätt i april 1989.
Alla de handlingar rörande registerkorten som jag nu efterfrågar ingick givetvis vid detta tillfälle rätteligen i detta förundersökningsprotokoll och blev därmed offentligt tillgängliga.
Om de ej medföljde till tingsrätten kan ej få vara avgörande; de förelåg upprättade vid detta tillfälle. Och det känns egendomligt och illavarslande att uppgifter ska kunna sekretessbeläggas, som på intet sätt kunnat diskriminera Christer Pettersson utan i stället riktar fokus mot cirka hundra exempel på irreguljär polisverksamhet kopplad till mordet på Olof Palme.
I korthet: de 94 registerkorten och i synnerhet vidhängande spaningsuppslag mm måste mycket klart få anses tala till Christer Petterssons förmån och borde ej ha fått döljas utan i stället bort understrykas, enligt grundregeln att även sådant som talar till den misstänktes fördel måste i hög grad uppmärksammas. Det känns för mig omöjligt att Stockholms tingsrätt i första instans hade kunnat fälla Christer Pettersson om den hade fått veta att ett hundratal poliser befunnits kopplade till irreguljär polisverksamhet vid mordet på Olof Palme.
Det gäller alltså, Kammarrätten i Stockholm, en synnerligen väsentlig grundfråga: får från en förundersökning borttas allt som talar till den misstänktes fördel?
Mitt svar på denna fråga är nej, och jag begär sålunda att få ut all den dokumentation som har genererats av min begäran om information rörande de 94 registerkorten, vilka, som Kammarrätten i Stockholm vet, med vissa sekretesstrykningar har utlämnats till mig av säkerhetspolisen. Självfallet hade säkerhetspolisen, om den så önskat, kunnat stoppa min begäran med hänvisning till påstådd förundersökningssekretess, men så har inte skett, vilket jag ber Kammarrätten notera. Säkerhetstjänsten har även senare, för ett par dagar sedan, sänt mig ytterligare en del ursprungligen hemligstämplad dokumentation, nämligen den ordagranna hemliga utskriften av den s k hörning som den 26 mars 1996 inom granskningskommissionen under Marjasin avhölls med hrr Näss och Sundström från säkerhetstjänsten avseende huvudsakligen just de 94 registerkorten.
Säkerhetstjänsten har alltså, i motsats till rikskriminalpolisen, uppvisat en öppenhet och inte minst snabbhet i denna ödesfråga, vilket jag ber Kammarrätten begrunda. Säkerhetstjänsten har inte på minsta sätt antytt att de 94 registerkorten skulle vara ett sekretessbelagt ärende utan agerat precis tvärtom. En märklig diskrepans har därmed uppstått mellan säkerhetstjänsten och den s k öppna polisen vilken jag också ber Kammarrätten begrunda. Jag har blivit behandlad på klart divergerande sätt.
Jag går så över till dokumentationen av det ärende som granskningskommissionen i sin rapport rubricerar som ”Dekorimamannen”, varför denna rubricering får anses numera ha vunnit burspråk.
Även här hävdar jag att förundersökningssekretess inte ska gälla. Visserligen blev händelserna vid Dekorima inte utåt kända förrän i november 1992, men vid denna tidpunkt pågick fortfarande i högsta grad lagföringen av Christer Pettersson. När riksåklagaren 1997 gick till högsta domstolen med krav på resning mot Christer Pettersson syns RÅ dock ha för HD undanhållit varje omnämnande av såväl de 94 registerkorten med dessas dramatiska innehåll som de än mer dramatiska uppgifterna kring Dekorimamannen.
Jag önskar sålunda få ut all dokumentation kring ”Dekorimamannen” under hävdande av att förundersökningssekretess ej längre föreligger.
Låt mig så, Kammarrätten i Stockholm, avslutningsvis tillfoga ett par generella synpunkter.
Jag har under mina snart 25 år av journalistisk bevakning av detta stora ärende kunnat notera en närmast rigid ovillighet från inblandade myndigheters sida – nu med undantag för säkerhetspolisen! - att ge normal information kring ett mordfall, och denna ovillighet har stegrats till en i det närmaste ogenomtränglig mur då ärendet av mig har fokuserats på dåvarande piket/”baseball”-polisen, nuvarande rådmannen vid Stockholms tingsrätt och moderate ledamoten av Sverige riksdag, Anti Harald Avsan.
Jag har inte kunnat undvika att dra slutsatser.
Sålunda har de sammanlagt åtta förhören med huvudvittnena från Dekorima, ”Anneli” och ”Anki”, blivit rigoröst hemligstämplade, trots att det första förhöret, med Anneli, i praktiken var öppet från första början, eftersom förhörsvittnet Olle Alsén fick polisens tillstånd att banda förhöret; Alsén skrev snabbt ut förhöret och överlämnade utskriften till polisen, varefter det ligger helt öppet i polisens handlingar.
Varför släppa ett förhör men inte de övriga sju? Förhören med Avsan och med dennes hustru bedöms också vara hemliga, och beträffande de spaningar som ägde rum bl a vid det s k gymet i Upplands-Väsby har vi endast kunnat ta del av granskningskommissionens mycket kortfattade och i väsentliga delar missvisande referat.
Denna krampaktiga sekretess har givetvis lett till förmodanden som hittills inte har kunnat styrkas.
Jag uppmanar därför Kammarrätten i Stockholm att öppna ett tvärdrag så att det svenska folket äntligen får den information det har rätt att kräva om sin statsministers bråda död.
./. skrivelse 5.2.2011 till Högsta förvaltningsdomstolen, mål nr 123-11.
Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)